Har haft en bra helg, en helg där jag har kört mycket bil, sett på mycket regn och har hunnit fundera en hel del. Jag saknar verkligen min bok. Jag saknar och skriva på den. ”Men gör det då!” Ja, det skriker inom mig. Men det är inte alltid så enkelt. När jag skall skriva vill jag vara avslappnad, jag vill vara tillfreds med mig själv och jag vill känna glädjen i att skriva. Min bok är dock fylld av känslor, tyvärr inte de roligaste men det är äkta känslor. Det är inte för inte som boken heter ”Sorg”.
Jag är verkligen inte ledsen just nu, men blir det ibland när jag tänker på personerna i min bok. När jag känner efter hur de känner, vad de tänker och vad de upplever så känner jag mig jättekonstig. Ibland när jag kommer in i skrivarmoodset så blir jag lite konstig. Jag blandar drömmar med mina vakna tankar. Begreppet mellan sanning och verklighet mot vad som jag fantiserar och som jag skapar är minimala. Låter jag knäpp? Ja, det kanske jag är litegrann… Jag vill dock tänka att detta är en del av min skrivarprocess. Att det är just denna förmåga att ”våga” tänka annorlunda som gör att min historia är levande och känns äkta. Ibland blir jag lite rädd när saker känns som en ren dejavu. Allt känns som en film som spelas om och om igen… fram och tillbaka, i olika vinklar. Då vet jag att jag är skrivarsugen som bara den. Att historien jag har inom mig bara vill poppa ut.
Har iallafall bestämt mig för att jag skall avsätta massa tid i höst så att jag blir klar. Nu vill jag bli klar med boken. Nu vill jag att fler skall få läsa min historia. Att fler skall få träffa mina karaktärer. Först skall renskrivningen bli klar. Sedan är det korrläsning… men sedan.. sedan skall den skickas till olika bokförlag så får vi se…