Jakten på mina syskon – På östfronten intet nytt

Doc-2013-02-18 20-32-page-20

Känslan är olidlig….väntan alltså. Det är nu 16 dagar sedan jag mailades med adoptionsbyrån i Sydkorea.

Dear Suzanne,

Thank you for sending me the document.
Let me explain the process for searching for your birth family.

I’m going to ask KAS(Korea Adoption Service) to track them down and they will contact the local government to find them.

If they receive a result from the government office, KAS will let us know your birth mother’s contact information such as home address or phone number. It will take few weeks.

Once I receive her contact information, I will contact her through letter or call.

I will let you know when I get the result before I contact her. If you are ready, then I will contact her.

I will get back to you as soon as I have any update.

Sincerely,
Shinhye

Jag vet att det kommer ta veckor, men ändå. Det är nu den där känslan som inom mig gnager, tankarna kommer upp, gjorde jag rätt, är det detta jag vill och hur kommer det påverka min framtid? Som alla adopterade barn så har även jag haft tankar kring utanförskap. Jag har aldrig anklagat min biologiska mamma för varför hon lämnade bort mig. Jag har däremot alltid känt mig ensam, och det är en annan sak.

Vad är jag rädd för? Mest att om jag hittar mina syskon att de inte skall acceptera mig för den jag är. Att de inte vill ha kontakt med mig, att de inte vill lära känna mig och att de inte ens tycker om mig. Egentligen allt det som man själv kände och gick igenom som tonåring, en identitetskris. För det är just det som oroar mig mest. Hur kommer detta påverka mig i framtiden?

Det är här som kampen mellan förnuft och känsla startar igång. Förnuftet säger mig att detta är inte någon farligt. Att jag är den jag är och detta kommer inte alls påverka mig något negativt. Medan känslorna är precis tvärtom.

Det jag vet är att jag vill inte leva ett liv i att vara rädd för saker/personer. Jag vill inte ödsla energi på det. Det finns så mycket annat som är värt min tid och min uppmärksamhet. Så är det även i detta fallet, så det är bara bita ihop och vänta. Tids nog får jag mer information – även om det är så att de inte hittar något.

4 svar på ”Jakten på mina syskon – På östfronten intet nytt”

  1. Klart dom kommer att tycka om dig.
    Ni kommer säkert ha olika värderingar , men blod är tjockare än vatten!
    Du har gjort helt rätt tycker jag!
    Kram fr oss

  2. Helt rätt beslut oavsett utgång. Du har ingenting att frukta eller vara rädd för. Tror att du hade ångrat dig mer om du inte hade gjort detta. Det kommer bli det bästa du har gjort 🙂

  3. Tack @Biljana! Vi får hoppas det 😉

  4. @Lotta, Ja vi får hoppas det. Stor kram till er alla ;D

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.