Hej bloggen! Det är jag – Suzanne som brukar skriva i dig som är tillbaka. Kommer du ihåg mig? Sedan sist har jag jobbat, alldeles för mycket, haft långa arbetstider och sovit väldigt illa. Trots detta är jag helt okej. Måste vara för att jag verkligen gillar mitt jobb även om man ibland är så trött så att man inte ens orkar ta en fot framför den andra, dvs gå.
I helgen tog jag mig tid och gjorde lite make-over. Besökte frisören (första besöket på 1 1/2 år) och färgade mig röd samt klippte mig. Det behövdes verkligen. Sedan fixade jag till naglarna. Eller rättare sagt Paula fixade naglarna, jag nästan somnade. Så skönt och så avslappnande. Att det sedan blev snyggt är ju inte heller fel.
Men om man skall vara lite seriös så funderar jag lite på vad som håller på att hända inte bara med mitt liv utan med allt runt omkring mig. Jag vet att jag inte är ensam om att jobba mycket, många av mina vänner sitter i precis samma sits som mig. Möten hela dagen, mail, telefon, allt tar tid, har man dessutom personalansvar så tar även det sin tid. En del säger att det är dålig planering, en del säger att man skall ignorera problemen, men jag vill gärna se en lösning på problemet. Framför allt vad kan jag själv påverka. En del beror ju självklart på mig som person. Det är jag fullt medveten om. Men det finns saker som jag har iaktaget, hur vi låter oss luras in att allt som går fort är effektivt, att man sparar pengar om man drar ner på folk. Detta är ju inte riktigt sant. Gör man saker för fort är sannolikheten rätt stor att man också gör fel. Har man för få resurser så får man oftast försaka andra saker, kvalitet eller tidaspekt.
Jag tänker på hur man ändrat kommunikationssättet – man har otroligt många möten. Sedan har man fullt med mail, sms, samt några som har pratat in på mobilsvar. Till detta kommer så klart att man säkerligen har fått en och annan fråga på chatt. När man sätter sig ner och börjar svara på allt inser man att man aldrig kommer ikapp. Hur kan man då åtgärda detta?
Jag tänker försöka införa en ny kultur. Bort med mobilsvar. Är jag ledig svarar jag. Är jag inte tillgänglig så svarar jag inte. Önskar mig dock en ny mobiltjänst – att man kan som användare prata in ett hälsningsmeddelande men sedan välja att ingen kan lämna meddelande, utan att man då hänvisas att återkomma eller skicka ett sms.
Sedan så vill jag sätta upp regler för mail. Inga onödiga mail, skicka bara mail som är viktiga och relevanta. Många mail idag är helt onödiga. Jag vill även där ha en tjänst där jag kan välja att reklam mail + privata mail alltid skickas till en annan mapp som jag inte ser under dagen. Jaha, tänker ni man kan ju redan göra det med filtrering. Hmmm, jo men den är inte så smart än. Man vill ju heller inte missa viktiga mail. Eller så kanske man skall endast få 10 mail i taget 😉 När man har avverkat 10 mail kommer det 10 till. Det hade varit rätt trevligt.
NU kommer jag till kärnan. Vi har alldeles för många möten. Ibland tycker jag att vi har möten, för att förbereda möten. Eller möten för att bara ha möten. Vår möteskultur börjar spåra ur. Jag försöker alltid ha korta möten om jag kan styra och det går. Ibland krävs det ju längre möten, men jag försöker verkligen prioritera, vilket inte alltid är lätt.
Privat så har nog mina närmaste vänner vid detta laget lärt känna mig att när jag har mycket och göra så tokfokuserar jag. Ungefär som en elitidrottsman som peppar sig själv inför tävling. När jag sedan får det lugnare så tar jag upp mitt privatliv igen. Detta brukar ske med tre års intervaller. Nu är det snart ett halvår bort, sedan är det lite mer lugnt igen….
Eller är detta bara något jag inbillar mig? Jag får ju erkänna att jag börjar ju bli till åren och min ork är inte likadan som förut. Låter hemskt och säga, men det är sant. Jag inser att jag måste få ett lugn runt omkring mig och på något sätt är det ändå mitt ansvar att se till att det händer. Man vill ju hämta energi så att man orkar – för det är ju så jag älskar ju verkligen mitt jobb, annars hade jag inte slitit så hårt.
Jag har också den tron om att hårt jobb lönar sig. Att man genom sitt arbete kan påvisa att man kan åstadkomma något bra så att man får en belöning. Min belöning just nu är att jag jobbar med ett gäng fantastiska människor. Det är därför jag vill ge så mycket. De är helt underbara och jag har verkligen så kul med dem. Antar det är samma känsla som för en elitidrottsman när han/hon vinner guld som jag känner just nu.
Oj så jag babblade på. Jag har nog saknat min blogg ändå.