Ibland händer det saker som man inte har räknat med. Idag läste jag ett twitterinlägg från min Pocketbloggkollega Jimmy. Jag hade hört om tågolyckan i Täby men mitt i allt annat mediabrus så reflekterade jag inte riktigt. Man inser hur avtrubbad man har blivit på alla tragiska nyheter. Jag läste inlägget om Linus och tårarna började rinna. Jag skämdes. Jag insåg hur lyckligt lottad jag var som hade mitt liv i behåll, hur fort det kan hända saker som man inte kan påverka. Jag tycker det var oerhört vackert skrivet av Linus pappa. Starkt gjort och modigt gjort.
Jag har tänkt en del på Haiti och alla människor där och hur hemskt det måste vara. Ett av världens fattigaste länder blir ännu fattigare. Ett land som inte ens har riktiga vägar. Ett land som inte har skola till sina barn. Och här sitter jag och gnäller om små saker….
Jag skäms lite till.
Jag funderar på hur kan jag behålla en ödmjuk inställning till livet? Hur kan jag vara en bättre människa? Jag har redan skänkt pengar till Haiti. Jag bestämmer mig för att en dag i månaden skall jag donera tid för andra. Det är väl iallafall det minsta jag kan göra.