Nu sitter jag och håller på med slutet på min bok. Jag har faktiskt hunnit skriva en hel del. Många tårar och många tankar har jag vridit på inte bara en gång utan miljarder gånger. Jag har vänt ut och in på mig själv så många gånger så jag knappt vet längre vem som är jag och vem som är karaktärerna. Men nu har jag en vecka kvar. En vecka att samla samman allt och försöka knyta ihop säcken.
En sak har jag lärt mig nu när jag har varit själv här uppe. Drömmar är till för att uppfyllas. Drömmar är ett sätt att orka med livet. Om man inte har några drömmar så har man inget att se fram mot. Har man inget och se fram mot, ja vad har man då i livet? För mig som är en drömmare, visionär så är detta bland det viktigaste som finns. Den är en del i mitt liv och framför allt så inser jag att detta är en anledning att livet är så värt och leva för.
Mitt liv, det känns konstigt och säga så men det är ju sant. Är inte någon dans på rosor. Men vems liv är det? Jag inser att hela mitt liv har jag fått kämpa för något. Jag har inte kommit dit jag är idag utan alla uppoffringar. En del saker som jag har offrat är mig själv. Det är väl det som jag kanske ångrar … att jag inte har tagit mer vara på mig själv. Men förändringar är bra har jag hört. Det är kryddan i tillvaron så nu skall här ändras!