Om jag hade varit en docka så hade jag varit en använd och sliten trasdocka. En docka som någon har haft med sig precis överallt. En docka som varit om massa olika äventyr och som hade haft en händelserikt liv. Jag hade inte haft de snyggaste kläderna, hade säkert haft en och annan lappning, då jag säkerligen varit en aktiv trasdocka. Men jag hade sett helt ok ut och framför allt hade jag varit mjuk och krama på.
Vissa dagar inser man hur lycklig man kan bli av små saker. Just nu sitter jag och tittar på sju små kattungar som busar med varandra. Deras mammor ligger bredvid mig i soffan och vakar över dem. Choklad och Poppy ligger på köksbordet och har koll på oss andra. Alla är samlade på samma ställe. Vi känns sammansvetsande.
Det kanske är så att med åren så börjar man uppskatta även de små sakerna. Jag har kattungar en gång om året. Det är en hektiskt tid men oj så roligt det är och så mycket man lär sig från gång till gång. Likaså har jag massa roliga uppdrag på jobbet som jag lär mig av varje dag. Timmar och dagarna springer förbi.
Med detta vill jag ha sagt att det är inte så tokigt och vara 40+. Du kan vara sliten, du kan ha några år på nacken, men du kan ändå vara ett riktigt värdefull!