Jag som såg som så många andra partiledardebatten på SVT igår. Det som gjorde mig mest besviken var att oavsett pall eller inte så verkade Löfvén bara nervös och på något sätt kändes det som han inte var bekväm i rollen som debattör. Jag får erkänna att jag har inte hört honom tala så mycket förut men igår gjorde han inte något intryck alls på mig.
Jag önskar att oppositionen hade en stark debattör, någon som kunde vara en stark galjonsfigur för de röda. Någon som kunde överbevisa mig och fånga mig och få mig sugen på att våga rösta på något som jag inte har röstat på tidigare. Jag är verkligen trött på all den politik vi har nu. Alla floskler, alla löften som inte hålls. Hela jag signalerar att jag är sugen på vara med och skapa något nytt. Men det verkar inte vara något parti som verkar passa mig?
När de blå och de röda är för lika, så finns det bara små partier kvar. Inget av dem lockar mig. Jag är för mycket humanist för att kunna rösta på F!, är för adopterad för att rösta på SD och intresserad av mer saker än miljön för att välja Miljöpartiet. Så vad är jag då? Jag har alltid sett mig som socialliberal. En salig röd-blå röra. Jag gillar tankten kring att vi alla kan hjälpa och ta hand om varandra. Men då vill jag heller inte att vissa skall kunna sko sig på min bekostnad och kalla det för skattepengar när de nyttjar det på helt fel saker som gigantiska krognotor eller lyxresor. Då vill jag att pengarna går till det som de skall vara till för, vårt samhälle, skola och omsorg.
Jag har med andra ord inga problem att betala skatt om jag vet att vi har ett säkert system som hjälper alla. Även mig när jag behöver hjälp. Tyvärr har ju inte det funkat så… någonsin. Jag har alltid fått klara mig själv. Men som sagt jag har inga problem med att bidra om jag vet att pengarna går till vettiga saker. Så som det är tänkt att göra.
Jag gillar att vi har valfrihet att vi får välja sjukhus, skola osv. Jag gillar inte att skolan eller vården skall fokusera på att tjäna pengar, de skall fokusera på att utbilda barn och ungdomar och ta hand om de som är sjuka eller behöver hjälp. Självklart skall det gå runt, men vinsten skall vara i att vi får ett friskare samhälle. Ja, då kanske inte det är perfekt att ha allt privatiserat. Men att ha det som ett alternativ är inte heller fel.
Viktigt är att vi ser på vårt land som en långsiktig investering, inte ett företag som måste redovisa kvartalsrapporter. Vi är värda mer än så. Vi som bor här, jobbar här, vi älskar ju vårt land och vi vill ju att det skall finnas kvar inte bara under detta val utan även i flera generationer. Därför kanske det är dags att skapa långsiktiga förändringar?
Miljön är viktig och igår pratade de om att det fanns pengar till att åtgärda järnvägarna. Bra! Men är det verkligen det bästa färdsättet? Eftersom underhåll att rälsarna verkar kosta multum, vägarna kostar multum, så kanske det finns nya sätt? Bara en fråga? Tid är viktigt detta för att vi har för lite av numera. Vi hinner ju ingenting längre? Eller är det verkligen så? Är det inte så att vi kräver att resultat skall ske så mycket fortare så att vi inte hinner med det som egentligen måste göras? Vi hinner inte ens uppskatta det vi har runt omkring oss?
Vi är idag så medvetna om allt som man kan göra och allt vi borde göra och allt som måste göras men frågan är om vi inte med allt kunskap vi har målar upp en vision om våra egna liv som är helt skeva? Allt behöver inte gå så fort. Det är ok att leva ett liv där du inte hinner med allt. För jag tror att om du verkligen hinner med allt, då kan du inte ha hunnit njuta av livet på vägen.
Så backar vi tillbaka till gårdagens debatt så saknar jag mer långsiktiga och genomtänkta planer från båda våra statsminister kandidater. Reinfeldt gav ett mer förtroende ingivande intryck för att han var lugn och saklig, men även han var luddig i vad han skulle skapa för förändring efter valet.
Jag önskar som sagt en riktigt stark oppositionsledare, någon som …. Margot Wallström. Såg henne sopa banan med Göran Hägglund. Göran är duktig, men Margot vann den duellen. Hon framstod som en kvinna som skulle kunna leda vårt land. Iallafall en person som jag skulle kunna rösta på. Hon ingav förtroende och gjorde ett väldigt bra intryck.
Så ge oss bra politiker som får saker och ting och hända! Låt oss rösta fram bra representanter som hjälper oss att skapa ett nytänkande och friskt Sverige! Tack för ordet!