Vi är inte sams, jag och mina tv-apparater. Jag skall berätta om dem alla min första var en grundig. En vit liten bärbar klump som jag fick ärva efter min farfar. Den tror jag faktiskt funkar fortfarande dock. Den fick jag när jag bodde hemma hos mina föräldrar så vi är någonstans på 80-talet. Den hade dock inte någon fjärrkontroll så pappa fick agera och komma ner i källaren och stänga av tvn när jag hade somnat. Tror han tröttnade på det för de sista åren när jag vaknade var tvn på med myrornas krig.
När jag flyttade hemifrån till Uppsala 1991 fick jag en liten 25 tums tv. Den höll i fem år sedan började bildrören krångla och tvn blev till och från randig. Man såg inte så mycket på den med andra ord. Jag var sambo då så vi hade en tv till så det gjorde inte så mycket. Men sedan började det. Jag fick en 32 tums tv av mina föräldrar i present. Lyckan var gjord. Ett år höll den innan den blev helt svart. Jag hade ju garanti på den så jag fick en ny men bara med ett årsgaranti då jag hade fått den utbytt. Tja, den nya utbytta höll 1,5 år sedan var den död med. Suck. Jag skaffade mig en till och tro det eller ej men den dog precis efter två år och jag började känna mig uppgiven. En av mina närmaste vänner donerade sin gamla tv då hon inte behövde den mer. Den höll i två år sedan dog den. En annan av mina närmaste vänner donerade sin gamla tv och den har jag idag. Den har nu fått svartvit bild, har lite rosa och grönt på svt men annars är det svart och vitt. Till detta har den börjat lägga till med konstigt ljud som är väldigt obehagligt
Varför köper jag inte någon ny tv kan man fråga sig. Tänkte vänta tills jag flyttar så slipper jag kånka på ytterligare en tung apparat. Tur nog så är det inte så lång tid kvar 🙂