Jag har funderat rätt mycket på hur man skall bestämma olika beslut i sitt liv. Hittills har jag levt mycket på att beslutat viktiga beslut utefter mina känslor. Detta inser jag inte allt har varit bra. Det har gett mig en hel del problem och jag förstår att lite mer förnuft hade väl kanske inte varit fel. Men att ändra på sig själv och tänka tvärtom och utgå ifrån förnuft istället för känsla är inte alltid enkelt men ibland är det är det ett måste för att man skall orka överleva.
Man måste inte ha känslor i allt man gör. Även om det till viss del kan vara en fördel. Jag har varit lyckligt lottad som alltid har fått möjligheten att jobba med sådant jag tycker är kul. Har jag tröttnat eller tyckte det har varit fel så har jag bytt jobb till något som jag har tyckt varit kul. Det har varit rätt enkelt. Min enkla filosofi är att om man tycker något är kul, blir man oftast bra på det och blir man bra så får man också rätt bra förutsättningar till att utvecklas vidare. Detta kanske inte alltid är förnuftigt, utan oftast styrt helt på känslor.
Likaså är jag i olika typer av relationer till människor. Jag väljer att umgås med de personer som jag tycker om. Även om jag vet att de kanske inte alls är bra för mig. En del människor tar så mycket energi och ger oftast inte någonting tillbaka. Där önskar jag att mitt förnuft styrde mig oftare och hjälpte mig att avgöra och selektera bort de som är ”onyttiga” för mig snabbt så att jag inte hinner skaffa mig någon känslosam relation. En del som kallar sig vänner är det oftast bara när det passar dem själva. För mig är det så mycket mer. En riktigt vän för mig finns där jämt i både framgång och när allt bara skiter sig.
När jag vart riktigt dålig och långtids sjukskriven lärde jag mig en hård läxa. Då jag mådde som sämst var det väldigt få som förstod hur illa det verkligen var ställt med mig. Än idag har jag sviter från det. Jag har fortfarande problem med att ibland få torgskräck. Svårt att tro det om en så social som mig men det är sant. Jag har fortfarande ibland stressångest som kommer fram i olika situationer. Men jag har lärt mig att hantera detta. Det jag vill komma till är att när jag var som sämst var det många som inte ville eller orkade lyssna när jag väl ville prata om det. De slog bort det genom att säga ” Det går över” eller ” Det kan ju inte vara så farligt!”.
Då när jag behövde deras stöd och förståelse backade de oftast ifrån mig. Det tycker inte jag är riktig vänskap. Då jag ofta lägger mycket känslor i saker och ting blev jag naturligtvis väldigt ledsen över att upptäcka att vänskapen inte alls värderades på samma sätt från en del vänner. Detta var bara exempel på olika situationer där jag klamrat mig fast vid en vision eller en övertygelse om att alla människor är goda och att alla tänker som jag. Nu är jag äldre och inser att alla är inte som jag ( jag har aldrig en baktanke, vill jag ha något från någon så säger jag det, det brukar kallas ärlighet). Alla är inte goda utan många har alltid en baktanke om varför de gör olika saker. Det smärtar. Jag är inte blåögd längre, det var jag när jag var ung. Då trodde jag verkligen alla om gott. Nu är jag mer skeptisk. Jag gör mina val. Jag önskar bara att jag vore lite bättre på att dra gränsen bättre på att inte försätta mig i situationer som gör det komplicerat för mig.
Så mitt löfte till mig själv är nu skall jag bryta mitt tidigare beteende och börja tänka lite mer förnuftigt. Det optimala är naturligtvis en balansgång mellan förnuft och känsla men då jag har har handlat helt utefter känsla kan det vara nyttigt och göra lite tvärtom. Mer energi till mig!
Så sant så!
hehe.. man måste ju någongång försöka 🙂