Nu är det tidig morgon och solen strålar genom mitt fönster på jobbet. Jag sitter inte riktigt ensam, har faktiskt en pigg kollega på plats, det är lugnt och jag är harmonisk. Det känns faktiskt som idag blir det oavsett vad som händer en riktigt bra dag. Efter ett par veckor i stress där man dels försöker hinna komma ikapp det som man inte har gjort när man har haft semester så försöker man axla upp tempot igen som det var innan man gick och det är inte något som man bara ”fixar” på ett par sekunder.
När jag kom tillbaka efter fyra veckor så var det precis som någon hade gett mig en örfil. Swich så bara sprang allt förbi och det kändes som man bara stod och titta på när allt bara passerade framför en. En kollega sa att det är precis som X2000 bara svepte förbi och man hann inte riktigt med tåget utan står på perrongen och försöker förstå om det var detta eller något annan tåg som man skall hoppa på. Första dagen satt jag bara och funderade på mina lösenord och om jag verkligen hade detta tempo innan jag gick på semester. När jag väl insåg detta och att jag aldrig kommer få det lugnare så tog jag ett vettigt beslut.
Jag måste rusta mig själv. Se till att jag både fysiskt och psykiskt orkar detta för jag skall ju orka i minst 30 år till. Så jag har nu planerat in all min träning, min kost och framför allt min egen tid. Min tid för att göra allt sånt som jag älskar och göra.
Som jag nämnde i början idag är det sol, inte bara inom mig utan även utomhus 🙂