När jag hör ordet medelålders tänker jag mig personer som är mycket, mycket äldre än mig.
De har koll på sitt liv har oftast förhållanden och massa barn. Jag har verkligen svårt att identifiera mig med denna grupp av människor då jag känner mig så långt ifrån klar med mig själv och med vad jag vill åstakomma.
För 17 år sedan flyttade jag hemifrån, då packade jag mitt pick-o-pack och flyttade till härliga Uppsala. Jag pluggade där i fem år innan jag 1996 flyttade ner till Göteborg. Stön, det är 12 år sedan…vart tog alla åren vägen?
Jag tittar försiktigt i spegeln, jag ser inte ut som 35, jag känner mig inte som 35 men mitt körkort säger det… iallafall på söndag. Men man blir inte äldre än vad man gör sig. Fördelen med att blir äldre är faktiskt att man struntar i vad andra tycker och tänker. Man har bra självinsikt och man vågar stå på sig på ett helt annat sätt. Det är också rätt charmigt att ta fram sitt barnasinne och man får tillåta sig själv att ha roligt och skratt och lek är något som får en annars jobbig dag att bli helt underbar.
( Vem som är vem i skuggan… är dagens fråga? )
För att trösta mig själv kan jag säga att enligt Wikipedia så har jag massa år kvar innan jag anses vara medelålders… http://sv.wikipedia.org/wiki/Medel%C3%A5lders och det som Wikipedia säger, så är det väl?