Alla vill inte skaffa barn

 

Nu kommer jag skriva om något väldigt personligt, egentligen helt privat men jag har funderat på det länge och tycker det är dags att prata om det. Jag gillar verkligen barn, kanske det är därför jag har gjort vissa val i mitt liv.

När jag var 21 år fick jag veta att jag skulle få svårt att få egna barn. Jag hade problem med mina äggstockar som ung och chansen att bli gravid är väldigt liten. Först blev jag ledsen och gick igenom en kris där jag ifrågasatte min kvinnlighet och mig själv som människa. Men åren gick och efter jag fyllde 30 kände jag att mitt sorgearbete av att kanske inte kunna få barn hade förändrat mig och min inställning. Jag insåg att jag värdesätter mitt liv alldeles för mycket för att ha någon annan som jag måste ta hänsyn till. Låter det egoistiskt? Ja det är det. Just därför anser jag att jag inte är lämplig som förälder.

Jag vill absolut inte bli en förälder som lever genom mina barn. Eller som hela tiden får ge upp mina egna drömmar, upplevelser för att tillgodose mina barn. Jag vill alltså inte tvingas välja mellan mina egna behov och mina barns. Jag vill inte ha känslan av att behöva ge upp något. Jag har bara ett liv och det vill jag leva så bra jag bara kan.

Det som är det jobbigt är hur människor runt omkring mig slänger ur sig kommentarer: – Du skulle passa så bra som mamma, eller Du, det blir så mycket bättre när du blir mamma. Allt bara löser sig.

Men om jag inte vill då? Om jag tycker att jag gör mig och världen en tjänst genom att inte skaffa barn? Jag tycker nämligen att alla barn som föds till världen skall få en bra start i livet. Jag är inte en sådan. En bra start alltså. Jag älskar och jobba och prioriterar ofta det framför något annat. Detta för att jag nästan alltid arbetar med sådant som jag tycker är kul och inspirerande.

Jag får panik när små barn skriker. (Har då fått kommentarer, du kommer vänja dig när du får egna barn, det är inte alls samma sak). Men för mig spelar det inte någon roll. Jag får ändå ångest och panik. Ingen kan ju garantera mig att de inte skriker och ingen kan garantera att jag inte får panik!

Jag tycker heller inte att automatiskt alla småbarn är söta. Jag vill inte bara för att jag är tjej krama och gulla med småbarn. Jag tycker inte att det är mysigt att hålla små bebisar. Jag vill heller inte passa massa småbarn. Jag har gjort ett val i mitt liv, ett val med uppoffringar, men ett val att inte skaffa barn.

 

 

 

14 Comment

  1. Jag har också fått kommentaren att "det är annorlunda när det är dina egna barn". Om det inte är det då? Vad gör man då?

  2. Szofia says:

    Dina ord hade lika gärna kunnat vara mina. Och det är så skönt att veta att vi är flera som känner så här, även om vi är i minoritet.

  3. Suzanne says:

    Tack Szofia! Ja, skönt att vi är fler och framför allt skönt att kunna prata om det.

  4. Ja du Martin Loquist vad gör man då?

  5. Men?! Du har ju barn! Vanilj och Choklad :)))
    Att skaffa/få barn är upp till var och en. Vill man inte, så ska man inte! <3

  6. Suzanne says:

    @Lotta Sant, jag har katterna men det är inte riktigt samma sak. Självklart tycker jag att vill man skaffa barn så skall man göra det ;D

  7. Lina says:

    Grymt härlig läsning, och du sätter ord på precis vad jag känner!! Till skillnad från dig har jag ”alltid” kännt att jag INTE vill ha några barn. Jag får en stark obehagskänsla i närheten av bebisar, speciellt när de skriker!! Jag tycker inte bebisar är direkt söta heller. Däremot jobbar jag som ridlärare med barn från 4 år och uppåt. Det går bra, och är roligt men är ingen framtidsplan och jag skulle aldrig i mitt liv vilja ha ett eget!! Jag känner som du beskriver att det här är mitt liv och jag vill leva det genom mig. Ingen annan. Tyvärr har ”samhället” och även en del bekanta i min omgivning fått mig att må väldigt dåligt över detta. De har genom deras kommentarer och resonemang skapat en otrolig frustration inom mig med sina ”klart du ska ha barn” predikningar.
    En stor lättnad var när jag träffade min nuvarande sambo som inte heller vill ha några barn. Då försvann helt plötsligt pressen och stressen från det tuffaste hållet. Det gick så långt i mitt förra förhållande att jag valde längsta möjliga universitetsutbildning att läsa just för att ha ett ”giltigt skäl” till att inte skaffa barn inom de kommande 7 åren. Som om ett ”Nej jag vill inte” inte skulle vara skäl nog! Gå gärna in och läs några av de märkliga kommentarerna och argumenten folk skrivit på mitt inlägg ”Kids”. ganska roande läsning!

  8. Suzanne says:

    @Lina tack. Ja det är inte alltid enkelt att alltid vara annorlunda och stå för det. Men vi får hålla ihop. Jag önskar lika mycket respekt som mina vänner får när de säger att de vill skaffa barn. Varken mer eller mindre. Skall läsa ditt inlägg 😉

  9. Mim says:

    Känner verkligen igen mig i texten. Nu är jag iofs 21 år men jag har aldrig haft tanken på att vilja ha barn, och när detta ämne har kommit på tal bland vänner så har även jag fått kommentarer som att ”du kommer att ändra dig, en dag vill du ha barn ska du se.” Men nej, det vill jag verkligen inte. Jag har ett drömjobb i sikte som jag verkligen vill nå, så jag är väl mer en karriär-människa än en familje-människa så att säga 🙂

  10. Suzanne says:

    @Mim Jag tycker att det är upp till var och en. Visserligen är du ung, 21 år är ingen ålder 😉 Du skall passa på och njuta av livet först, sedan skaffa barn. Om du då vill det, vill du inte skall det också vara ok. Kram

  11. […] ni läsa om fler som inte vill skaffa barn klicka på länkarna Suzannes , SvD , Wendela  eller googla så får ni se att vi är fler än många tror […]

  12. maria says:

    HÄRLIGT & BRA SKRIVET OM ATT MAN INTE VILL HA BARN. DE FLESTA SÄGER TILL EN:
    – MEN SKA DU INTE SKAFFA BARN SNART ,ELLER VILL DU INTE HA BARN ? DU MÅSTE VARA DUM , INTE NORMAL SOM INTE VILL HA BARN. VILKA ÄR DE SOM SÄGER SÅ?
    JO! DE SOM SKAFFADE BARN TIDIGT, SAMT TYCKTE ATT , HAR JAG ETT BARN DÅ MÅSTE DE BLI FLER, OSV,OSV. SEN UPPTÄCKER DE ATT DE INTE MER FRITID SOM FÖRUT, ELLER HINNER TRÄFFA SINA KOMPISAR.. JAG TYCKER INTE SYND OM DEM. INTE HELLER VARA BARNVAKT ÅT DEM, BARA FÖR ATT DE VILL TRÄFFA SINA VÄNNER & UT OCH ROA SEJ. NI KANSKEB TYCKER DET LÅTER IRONISKT NÄR NI LÄSER DETTA, MEN JAG VET VAD JAG PRATAR OM OCH HUR JAG KÄNNER MIG. VILL MAN INTE HA BARN , JA DÅ SKALL MAN INTE SKAFFA SIG NÅGRA. NU ÄR JAG 47 ÅR , HAR ETT BRA SINGEL LIV. LOGISKT VA?

  13. Hälsningar här från gbg! Skönt med flera som delar min åsikt! 🙂

  14. Suzanne says:

    Tack @Ida!! 🙂

Kommentera