Jag skaffade min första katt när jag var 19 år. Jag läste vid Uppsala Universitet och ville ha ett husdjur. Ja, det var ett impulsköp, jag åkte ner till Sollentuna och köpte en bondkatt för 4 kr, en krona tassen. Katten var helt underbar och han hette Eros. Han bodde med mig i mitt studentrum på 19 kvm och trivdes inte något vidare. Kunde han rymma, gjorde han det. Jag kan nu efteråt vara ärlig med att säga att jag tänkte inte alls på hur Eros hade det, eller vad som var bäst för honom. Inte först iallafall. Sedan blev jag allergisk mot honom och min mamma och pappa fick ta hand om honom. Där fick han det mycket bättre, han kunde få springa ute så mycket han ville och han levde ett bra liv – tills han blev påkörd.

Min andra katt skaffade jag också på en ren impuls. En kompis skulle skaffa en katt och jag följde med och kom hem med en liten vit dunboll, en blandning mellan perser och skogskatt, en söt Bianca. Hon var minst i kullen och var väldigt blyg och rädd. Hon hamnade hos mig och jag var 24 år och jobbade hur mycket som helst. Bianca kom inte i första hand, hon for väldigt illa av att vara själv och började kissa och bajsa överallt. Istället för att ta tag i hennes problem så valde jag tillslut att avliva henne. Jag hade inte hjärta och lämna henne till någon annan då tydde sig bara till mig och jag kunde inte då ge henne det som hon hon behövde. Jag grät och kände mig hemsk men just då ansåg jag att det var det enda jag kunde göra.

Förra året när min mamma gick bort började jag verkligen fundera på vad jag ville med mitt liv och vad som saknades. Jag insåg hur mycket jag ville ha en katt, men visste att skulle jag skaffa ett nytt husdjur så skulle jag göra det på rätt sätt. Först började jag gräva i vad krävs av mig som person för att kunna ha ett husdjur. Innan reste jag mycket och var nästan aldrig hemma. Det var något som jag visste jag var tvungen till att förändra. Ett katt behöver sällskap och massa, massa kärlek. En annan sak som jag bestämde var att jag skulle ha två katter. Det är inte jobbigare och ha två katter än en och de får sällskap av varandra och har alltid en lekkamrat. Nu var det dags och kolla vad för typ (ras) av katt jag ville ha. Jag började läsa om olika raser, om hur de såg ut, hur deras lynne och vad man skall förvänta sig om katten. Jag sökte helt enkelt på allt jag kunde hitta. Jag visste att jag ville ha en långhårig och social katt – och beslutade mig för Helig Birma och Ragdoll.

Nu när beslutet var gjort började jag leta på internet efter kattungar. Jag hittade min söta Vanilj genom Birmastans katteria och blev kär direkt. (Vanilj hette när hon var liten: Hemma hos Julia).


Foto: Birmastans.se

Jag fick ställa mig på tur när det gällde Vanilj då fler var intresserade av henne. Under tiden jagade jag vidare på katt nr 2 och hittade underbart söta Choklad.

Lilla Choklad

Choklad är en blandis, hon är alltså inte renrasig. Hon är 50% Helig Birma och 50% Ragdoll. Så mitt beslut var att ha henne som sällskapskatt som jag inte hade tänkt och avla på. Detta betyder inte att jag älskar henne mindre, absolut inte.

Vad är då skillnaden och köpa en katt från en privatperson eller en uppfödare?
När jag hämtade Choklad fick jag själv se till och ta sista kattungesprutan och ID-märkningen. Ansvaret låg direkt på mig. När det gällde Vanilj så kom Lennart, Christina och Lena (dåvarande fodervärd till Vaniljs förälder) hem till mig med Vanilj. De försäkrade sig om att hon skulle få det bra. De hade tydliga avtal från det att hon tingades till hon lämnades. Jag har haft ett otroligt bra stöd i dem allesammans även efteråt och träffat dem på utställningar. Det känns väldigt tryggt och bra, jag känner mig inte ensam utan har människor runt omkring mig som jag kan fråga om jag blir osäker.

Nu har jag mognat och är redo och ta hand om mina katter. Jag värdesätter mina små och de får allt de behöver för att ha ett bra kattliv. Man kan göra misstag, viktigt är att lära sig av dem och gå vidare. Idag är jag tacksam för varje stund jag kan få med mina två busmonster, de finns alltid i mina tankar.

Bra saker och tänka på innan man tar ett beslut för om katt är rätt eller inte.

Varje katt har sin personlighet. Mina två är helt olika – Choklad, klok och förstående och som älskar och leka med påsar, strumpor och hänger gärna i gardiner. Sedan Vanilj, lilla pratiga tjejen som vill ha uppmärksamhet och som gärna leker med allt hon hittar, allt från blommor till värmeljus.

Ni kan följa mina katter i deras vardag på chokladochvanilj.se.

Tänk på att varje katt är värd ett bra liv. Så skaffar ni en katt, lova och ta hand om den, den förtjänar det!