Många kanske inte vet att jag är en av dem som har varit utbränd. Sjukskriven i 9 månader, helt handlingsförlamad och helt psykiskt nedbruten. Men så är det. Det är inte en sak som leder till utbrändhet. För min del så var det mycket som var samlat och jag ignorerade min kropp totalt. Signalerna fanns där, jag valde att inte se dem. Jag var ju van att kunna hålla hur många bollar i luften som helst. Jag var van vid att ställa upp för alla jämt och ständigt, jag var van vid att lösa inte bara mina egna problem utan även alla andras. Jag var van vid att alltid få saker och ting och hända. Men en dag sa kroppen ifrån. Jag vaknade och såg endast mitt liv i en svartvit film framför mina ögon som rullade fram och tillbaka. Min första tanke var att jag höll på att bli helt tokig. Jag vet att jag mådde så dåligt så jag kom inte ur sängen ens. Dag 2 när jag vaknade så var filmen fortfarande kvar och jag tog mod till mig och ringde till Lillhagens psykriatiska akutmottagning. De rekommenderade att jag skulle åka in. När jag väl kom dit fick jag hjälp av ett helt team. De ville helst lägga in mig men jag fick genomgå en hel del tester innan de kunde konstatera att jag inte var självmordsbenägen.

De första veckorna var jag knappt kontaktbar. Jag pratade inte i telefon, svarade inte på sms, enda kommunikationen var att jag svarade en gång i veckan per mail. Jag var helt ensam och för första gången i mitt liv prioriterade jag mig själv. Jag fick hjälp med psykolog samt terapi. Detta var en process som var på ca tre år. Under dessa år fick jag lära mig en hel del om mig själv. Vad jag blir stressad av, vad jag gillar och framför allt hur jag skall undvika att hamna i liknade situationer.

Många år har gått sedan detta hände, nästan tio år nämligen, men ändå så är jag alltid på gränsen att falla dit igen. Varför? Jo, för jag oftast har alltid ett roligt jobb, för att jag har svårt att säga nej till människor som mår dåligt i min närhet. Framför allt för att jag alltid glömmer bort mig själv. För det är just det ibland måste man ta hand om sig själv och se till att prioritera rätt. För det är inte någon annan än en själv som kommer plocka upp en när det väl brakar. Det är faktiskt bara upp till en själv att få det att hända.

Jag har funderat mycket på vad jag kan förändra och hur jag skall gå tillväga. Vad det är som får mig och må bättre och framför allt vad är det som skapar livskvalité i mitt liv. För att hitta något verktyg för mig själv har jag och en kompis Annamaria funderat på just detta, hur gör man för att förebygga utbrändhet. Hur gör man för att ge andra verktyg till att enkelt hitta tillbaka efter en utbrändhet samt framför allt hur hittar man sig själv och lycka? Vi startade sajten mina30minuter.se bara för att testa oss själva. Jag har börjat med att lägga veckoplanering samt dagsuppföljning allt för att dokumentera mina 10 veckor i förändringens tecken.

Jag skulle uppskatta om ni som har erfarenhet kommer med tips och tankar kring hur man kan må bättre.

Tack för ordet!