Att byta stad är något stort

Jag har inte flyttat sedan 1996. Då flyttade jag från Uppsala till Göteborg. Då trodde jag att jag hade bestämt mig för all evighet. Jag trodde att nu hade jag hittat hem. Men allt kan förändras även jag. Nu ser jag fram mot att få bosätta mig i en stad som jag tycker delvis känna mig hemma i men ändå inte. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå den stress som präglar staden och dess invånare. Jag vet heller inte om jag någonsin kommer att förstå den kalla attityd som ibland kan dyka upp. Jag tror inte att stockholmare eller 08:or som vi andra landsbor kallar dem egentligen är varken ytliga eller kalla, jag tror bara att det är så mycket människobrus så man orkar inte ta sig tid och verkligen känna varandra. Usch nu drar jag alla över en kant. Det är ofint av mig. Förlåt. Men jag som kommer från landet ser faktiskt det som något som avskräcker mig. Jag blir nämligen lite rädd. Jag har svårt med ytliga människor. Jag vet att jag själv kan uppfattas så men det är helt fel. Jag är kanske för mycket ibland när det gäller det sociala men ytlig vill jag absolut inte kalla mig. Jag tycker jag tar mig tid och bryr mig om folk. Problemet är nog mer att jag bryr mig om för många människor, jag bryr mig om andra mer än mig själv. Därför är jag lite rädd för denna kontrast som ändå är mellan Stockholm och Göteborg. För mig är detta stort att byta stad, jag är nervös, lite rädd, men detta kommer säkerligen gå över. Utmaningar är ju något jag tycker om så detta kommer gå bra det med. En sak i taget bara. Först måste jag hitta någonstans och bo 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.