Suzannes.se

Om 24 timmar kommer jag vara på väg till Gotland. Då är det dags för mig att bege mig på ett äventyr inte bara fysiskt utan även ett äventyr in i ”min” värld och min bok. Då är det dags för mig att sätta mig ner och skriva klart min bok, och få avsluta något som har tagit mig nästan precis tre år. Jag kommer behöva lära känna mina karaktärer igen. Gå igenom dem en efter en. Jag kommer få det jobbigt då det är en tung bok att läsa och framför allt en tung bok att skriva. En del av detta är ju jag. Mycket sorg kommer det bli och det är ju inte så konstigt då boken heter Sorg. Jag kommer gråta, jag kommer känna ilska men framför allt kommer jag känna en lättnad när dessa veckor är över och när jag kan känna att jag har avslutat en del av mitt liv. För det är dags att gå vidare. Det är dags att lämna en hel del saker till historien och det är dags att starta om på nytt.

Det skall bli spännande och komma till en plats som man inte känner till. Jag har gjort en sådan här resa förrut, men då blev det Åre och enda nackdelen där var att det var så mycket snö. Jag gillar inte snö, eller rättare sagt jag lärde mig att jag gillade inte kyla och allt bylsande med kläder. Det var inget för mig. Nu hoppas jag att jag slipper snö, har dock köpt och tagit med en snöskyffel i fall det skulle behövas. Man kan aldrig vara för förberedd på saker och ting.

Kommer ta med mig massa böcker så att jag kan läsa och hitta inspiration ifall jag fastnar. Kommer även ta med min kamera så att jag kan ta fina bilder, eller det kanske har mer så klart med fotografen och göra så jag kanske skall säga att jag skall ta med en kamera och försöka ta fina bilder. Oavsett så kommer jag försöka förmedla hur vackert Gotland är.

Just nu känns det som endast jag är vaken. Nu är det säkert inte så. Men det känns så. Jag sitter och funderar och funderar. Jag tänker vad som har hänt idag. Jobb, funderar på allt jag har glömt och göra och allt jag har gjort. Tänker på hur engagerad man kan bli på små saker som egentligen inte alls rör en själv. Vänner som man vet mår dåligt. Vänner man känner där det händer massa roligt. Jag funderar på hur min dag kommer se ut imorgon. Jag tänker även på vad som händer runt omkring mig både i jobbet och privat.

Jag inser att tankarna snurrar och snurrar. Tänker på alla saker jag vill göra och på alla nya roliga prylar som kommer under våren. Min hjärna har liksom inte förstått att klockan är mycket och den skall varva ner. Jag lägger mig i soffan och tittar på min svartvita tv som ibland blinkar till med någon grön och rosa färg. Vad skall jag packa med mig imorgon, vad ska jag ha på mig?

När jag läser igenom högt vad jag har skrivit ser jag hur snurrig jag är och hur snurrigt mitt huvud är. Tänker lite på hur jag hade det när jag var ledig och satt ensam i Åre och skrev. Jag tyckte tiden gick fort då med. Jag var ju orolig för att jag skulle känna mig ensam, men tiden gick så fort. Tiden går ännu mer fort nu. Switch så har den gått förbi … Jag stannar upp och funderar är det verkligen så här att bli vuxen? Att tiden bara går fortare och fortare? Min mamma har sagt till mig att det kommer göra det, men det konstiga är att jag tycker alltid att det har gått fort.

När man blir äldre blir man klokare sägs det. Hmm jag vet inte det. När skall man hinna bli klokare? Kommer det bara av sig själv? Kan man bara förlita sig på att allt tiden löser det åt en? Att av erfarenheter så blir man klok? Jag tycker att dagarna går så fort, veckorna likaså. Månaderna och året springer på. Det var inte länge sedan det var juli och jag skulle börja min semester. Jag inser att snart är jag där igen och mycket av det jag hade planerat att göra har inte hunnits med. Nu skall jag inte få ångest. Jag är en sådan där prestationsprinsessa som det nu bubblas och pratas om. Jag tänker inte gå in i någon bloggfight om detta som vissa andra. Jag vet bara att mitt liv har varit händelsefullt. Jag har fått massa gjort. Jag vet att jag presterar och jag vet vad jag har offrat för att komma dit jag är idag. Men det är mina val och det är bara mig själv jag kan skylla på eller klappa på axeln och berömma. Det som jag har lovat mig själv är att sluta vara så jäkla duktig och försöka släppa lite kraven på mig själv. Låta mig själv godkänna good enough så att jag orkar med. Tempot blir inte långsammare även om jag önskar det. Det kommer vara det samma. Jag måste bara bli bättre på att hitta alla tidstjuvar och göra mig av med dem.

Men jag vill inte klaga, jag vill bara passa på att utnyttja min blogg till att få skriva av mig lite. För det är just det som detta som gör mitt skivande så underbart. Jag kan få utlopp för det jag känner bara genom att skriva av mig. Så fort orden har lämnat min tanke och ombildats till ord på skärmen så känner jag en frid och ett lugn. Jag är med andra ord väldig glad över att jag har hittat ett sätt att få utlopp för mina små funderingar. NU är det dags och knyta sig och sova ett par timmar och drömma om att morgondagen kommer bli en härlig tisdag!

Jag vill önska alla en riktigt underbar Alla Hjärtans Dag!

Om man vill skicka gratis MMS med temat för Alla Hjärtans Dag så har vi en MMS ateljé för sånt om man är Telia kund.

Själv kommer jag sätta mig och fortsätta och skriva rent min bok så om ni varken ser eller hör något från mig då vet ni varför.

Ni som känner mig vet också att jag har svårt för denna typ av högtider. Men jag vill absolut inte förstöra för er som fortfarande tycker detta är en underbar dag, låt mig bara få vara lite för mig själv så är snart denna dag över