Taggade med " deckare"
Feb 21, 2009 - Att skriva    Inga kommentarer

Sovit med mina karaktärer

Inatt har jag skrivit lite på min bok och allt snurrar i mitt huvud. Karaktärerna har följt mig även i drömmen. För er som inte vet så skriver jag på en deckare som jag hoppas kunna bli färdig med. Jag var ledig i november och december åkte upp ensam till Åre och satt och skrev i fem veckor. Hann med och skriva klart själva storyn på boken nu håller jag på och renskriver och det tar tid. Jag tror att det tar tid och skriva då dels är jag inte riktigt van, och dels så är det väldigt mycket känslor som jag har lagt ner i boken som gör att det tar den tid det tar.

Jag var nog lite naiv när jag trodde att renskrivningen skulle nog inte ta så lång tid. Det tar tid! Jag vänder och vrider på meningar. Jag ändrar och funderar. Men samtidigt så tror jag att det är värt allt. Jag vill ju att mina läsare skall få en bok som de känner något för. Min historia som jag skriver är underbar. Jag vet att den kommer beröra. Jag tror många som känner mig kommer höja ögonbrynet och bli förvånade. De kommer sitta och tänka vilket har jag upplevt på riktigt och vad har jag fantiserat. Jag kan säga redan nu att mycket av detta är jag. Men samtidigt så är det ju så att en hel del är påhittat eller hämtat från andra. Det är ju det som är friheten att skriva en bok. Du kan fantisera ihop en underbar historia alldeles själv och det är ingen mer än du själv som bestämmer.

Inatt så har jag gråtit, jag har varit arg och jag har slagits för det jag tror på. Så när jag vaknade var jag helt slut och tom inombords. Det är en del av min process att leva med mina karaktärer. De är ju en del av mig. Jag skall nu försöka äta lite frukost, plocka lite för att få några timmars distans innan jag hoppar på detta igen för helgerna är enda tiden för mig att skriva. En del säger att man kan skriva fast man jobbar, det är bara och bereda tid. Men på vardagarna jobbar jag. Alldeles för mycket visserligen men jag vill ha en jobb som jag engagerar mig i annars är det inte något roligt jobb. Jag har lovat mig själv att jag skall skära ner på jobbtimmarna och försöka komma ner till 40 timmarsarbetsvecka ett tag så att jag orkar skriva lite, men som det ser ut nu så är det helgerna som är ”min” tid för skrivande.

Mitt bloggande är enklare, där kan jag skriva när jag vill i lite kortare form. Där kan jag få utlopp för vad jag tycker och vad jag känner inom många olika områden. Bra sätt att få bort eventuell skrivkramp. Men nu finns det en ny dag och ta hand om. Så nu skall här städas!

Nov 23, 2008 - Att skriva, Pladderfia, Vardagsbetraktelser    2 kommentarer

Skrivandet är en lisa för själen…

Men är även väldigt påfrestande då det oftast ligger massa känslor bakom det man skriver om.

Min bok är en deckare vilket i och för sig låter spännande och dramatiskt, ja och det är det till viss del, men… ja det finns ett stort men. Boken handlar också om människors öden och varför saker sker som man inte alls förväntar sig. En del av detta är ju hämtat från mig själv och det är det som gör det jobbigt. Jag sitter i valet och kvalet om det kanske är för utelämnande eller inte. Är väl kanske lite rädd för vad andra skall tänka antar jag. Vilket jag inte alls borde vara för jag vet att jag har inget och skämmas för eller känna mig dum för… Men ändå. Känslor är inte alltid enkla och är inte alltid sådant som man orkar prata om.
Jag är nog känd för att annars vara en väldigt öppen människa men det är nog bara till viss del.
En del saker skulle jag aldrig säga eller nämna. De låter jag vara mina personliga hemligheter.
Får väl säga att allt absolut inte handlar om mig… jag har även blandat in händelser som jag vet att närstående har genomgått plus en del som jag har hittat på, precis som man gör när man skriver. Då detta är min första bok så tar det väl speciellt lång tid när det handlar om det som rör mig själv antar jag. Jag är ju inte van att lämna ut mig på det sättet.
Det är därför jag försöker parallellt med mitt skrivande försöka hålla mina bloggar uppdaterade för att delvis lära mig att dela med mig av mig själv. För den jag är.
För snart tio år sedan gick jag mycket hos en terapeut som skulle försöka hjälpa mig att få ihop mig efter jag hade kraschat som människa. De första månaderna förstod jag inte ens vad han pratade om. Jag var inte mottaglig för det han pratade om. Han ville att jag skulle prata om mig själv. Jag tyckte jag var jätteduktig, jag pratade om mitt jobb, jag pratade om mina vänner om min familj. Då frågade han: ” Men du Suzanne, vad tycker du, vad vill du?” Jag vet att det var första gången jag gick därifrån gråtandes. För då förstod jag att jag hade levt ett liv där jag hela tiden hade försökt leva upp till de krav jag trodde att alla andra ställde på mig. Jag levde mitt liv bara för andra. Jag fortsatte och gå i nästa tre år och de flesta gångerna kom jag gråtandes därifrån för det var jobbigt att sitta i 45 minuter och bara prata om vad jag tyckte och vad jag kände.
Men som jag sa det är snart tio år sedan. Man kan ju fundera på vad det har gett mig idag. Jo, det har gett mig en insikt, men det är först nu jag känner att jag tar allt vidare till nästa fas. Nu gäller det att utföra det som jag verkligen vill göra. Därför är denna bok väldigt viktigt för mig. Den är som en lisa för min själ, ett sätt för mig att kunna gå vidare och börja på nytt.
Vem kunde tror att den kollaps jag gick genom för så många år skulle sätta sådana spår? Jag tror detta inte det, men när jag tänker på det så var det inte en sak som hände utan en rad otroligt stora förändringar.
Men som en klok person har sagt, det är erfarenheterna som skapar individen och hur sant är inte det? Man skall inte se tillbaka för mycket, man skall bara använda det som bränsle så man orkar röra sig framåt. För det är bara du själv som väljer hur du skall gå vidare.
Nov 18, 2008 - Att skriva, Pladderfia, Vardagsbetraktelser    Inga kommentarer

Får man vara hur elak som helst?

Sitter och försöker skriva. En av mina karaktärer och jag är inte överens. Jag försöker hela tiden att försvara allt han gör eller vad han tänker med att han egentligen inte är så elak, han har haft en jobbig barndom osv. Men samtidigt tänker jag. STOPP! hallå, detta är en bok jag skriver, en karaktär och det är jag som bestämmer. Han kan ju faktiskt vara riktigt elak. Jag behöver inte bry mig om hur han har haft det när han var liten, är det relevant för läsarna, är det relevant för historien som jag försöker berätta?

Snacka om att man blir snurrig. Men jag tror jag har bestämt mig för att han kommer vara elak, rakt igenom. En riktig skitstövel om man får säga det…. för i böckernas värld är allt tillåtet!
Sidor:1234»
UA-9423408-1