ABBA – Tack för musiken, men hur tänkte ni med ert museum?

ABBA

Sedan jag var liten älskade jag ABBA. Jag stod ett antal timmar framför spegeln med hopprep och sjöng låt efter låt. Frida var min favorit så det var alltid henne jag ville vara. ABBAs musik är verkligen tidlös, den var modern under 70-talet och för att idag vara klassisk och legendarisk.

I lördags var det äntligen dags för mig att besöka ABBA The Museum på Djurgården. Förväntningarna var på en väldigt låg nivå. Jag brukar inte vilja haussa upp saker, känns onödigt att lägga energi på.

Innan besöket rekommenderas att du bokar biljetter på internet. Du kommer nämligen inte kunna gå in när du vill utan du får boka en tid för att besöka museet. Det hade vi gjort, det vi sedan fick vara med om var det sämsta organisering jag har varit med om när det gäller både event, museeum, eller liknande aktiviteter.

När vi kom var det en lång, lång kö – inga skyltar som förklarade eller vägledde oss som hade biljetter att hämta ut, eller om du skulle köa för att köpa biljetter. Alla stod i samma kö. Kön växte och ingen visste någonting. Information = noll.

Stressen och irritationerna i kön växte, vi hade ju de flesta en tid och passa. Klockan gick och vi stod i kön, tiden som stod på våra biljetter överskreds. (Skrattades undrade vi om det hade med SJ och göra då det är SJ som sköter deras bokningssystem – försening oavsett hur de än gör). Det blev trångt. Stämningen blev inte bättre.

Nu pratar en ung kille, vi hör inget då vi står så långt bort. Folk mumlar. Jag tittar upp på de olika tv-skärmarna som visar reklam ovanför insläppet. Funderar på varför reklam är viktigare än information. Undrar också varför han inte har en mikrofon så vi alla kan höra vad han säger.  Ingenting händer. Vi står och väntar. Flera runt omkring oss är minst lika förvirrade som oss, om inte fler. Turister pratar med varandra på olika språk och även de undrar vad som händer.

Den unga killen står ensam i  insläppet och skall både aktivera audioguider på olika språk, kontrollera biljetter på alla han släpper in. Allt detta skall ske snabbt då vi är ett femtiotal som har biljett till en viss tid. När du bokar biljetterna så är det tidsbokning och de har ett antal platser per kvart under öppningstid.

Eftersom det fanns ingen information – så bokade vi inte någon audioguide. Det blev ju krångligt att man skulle betala det också separat. Vi ville ju inte vara krångliga eller i vägen. NI visade våra biljetter och stod sedan frågande. Var skulle vi gå nu? Ingen skylt eller någon information av personal. Vi fick fråga: Var skall vi gå nu? Svar: Ni skall gå ner två trappor. Jaha, vi fick nu trängas i en trång trappa ner, mot utställningen. En trappa ner finns toaletter och förvaringsskåp.

Efter att lagt in våra jackor, fortsatte vi en trappa ner. Biljetterna i handen, den måste vara med för de interaktiva aktiviteterna som vi skulle få uppleva. Först samlas vi i ett rum och får se på en kort introduktionsfilm på 2 minuter. Efter detta går vi in i ett annat rum och möts av svenska folkparken. Där finns lite historik bakom personerna i ABBA.

Det som gör mig ledsen är att det finns massa bra material till att göra en otrolig utställning med massa upplevelser för besökarna. Nu känns det bara rörigt.

bild 2

Ring, ring, bara du slog en signal… ja varför ringer ni inte??

bild 4 bild 5

Vilka underbara kläder och skor! Beundran är stor över ABBA som har burit dessa kläder!

Saker jag skulle vilja ändra på:
När jag hör ABBA tänker jag på all den underbara musik som de har gjort genom åren så önskar jag en tydlig musikresa genom utställningen.

Förutom att få upp fler informationsskyltar, gör även er mobilversion mer användarvänlig och berätta gärna vad du kommer få uppleva på museet. Jag rekommenderar att ni hyr in en storyteller som skapar mer berättade text. Jag som besökare vill bli inspirerad och informerad men med känsla. Statisk informationstext är inte alls passande här.

När jag kommer in vill jag hälsas välkommen med musik! Kan Wallmans, kan även ni? Jag vill ju få en musikupplevelse utan dess like… för det är just det, ABBA för många är en musikupplevelse för livet. Musiken skulle kunna slussa oss vidare genom tiden och genom detta berätta ABBAs historia.

Det finns hur många idéer som helst som ploppar upp. Ansvariga för museet får gärna kontakta mig så bjuder jag på en workshop! För mig är det viktigt att vi visar upp en sådant fint varumärke som ABBA på bästa sätt. Tyvärr fick jag inte någon bra upplevelse och kommer heller inte rekommendera andra att besöka det förrän det sker någon förändring.

Med ett pris på 195 kr för en biljett så förväntar jag mig mer.

tumme_ner

Nej! är alltid ett Nej!

Nej!

Först blir jag stum, vet inte riktigt vad jag skall säga. Jag läser om och om igen. Vill inte förstå och vill inte inse att detta är Sverige. Hur kan vi människor vara så korkade? Nu pratar jag egentligen inte om själva brottet i sig.  Jag har varit kunskap eller kompetens till att döma i brottsfallet, utan jag menar hur vi beter oss mot varandra. Bara för att vi har internet så försvarar inte det våra handlingar som medmänniskor.

Tänk på vad du skriver och varför! Olaga hot gäller oavsett om det är på internet eller inte. Jag lider så klart med alla brottsoffer men för det skulle jag aldrig komma på tanken och mordhota eller förtala någon, varken på eller utanför nätet. Nina Åkestam skriver bra om detta på Resumé. Hon har en fantastisk lista på saker vi kan göra för att förändra utfallet på domen.

Vi som vuxna måste vara bra förebilder! Vi måste lära ungdomar vad som är rätt och vad som är fel. Ett nej måste alltid vara ett nej. Ingenting annat. Vi måste även ha förståelse för att vid traumatiska upplevelser kan det vara vanligt att man blir paralyserad. Då kan det vara helt omöjligt att varken röra på sig, protestera eller överhuvudtaget göra något alls. Likhet med redlös berusande med andra ord. Lite så som Polis Martin  beskriver att killarna beskriver händelsen.

Sex skall vara på lika villkor. Båda parter skall vara överens oavsett kön. Inte heller skall alkoholpåverkan vara något som skall behandlas annorlunda om det är en tjej eller kille. För om det nu var fest, killarna var onyktra och tjejen onykter, då borde det vara lika? Att onykterheterna slår ut varandra, eller? Tyvärr är det då lätt att hitta bortförklaringar för killarna “du vet grabbar, så kan det vara ibland”, medan man dömer och nervärderar tjejerna.

Men nu är vi överens om att detta måste bort, denna orättvisa. Att vi ser med nyktra ögon på vad som har hänt. Då kan vi också bli överens om att än en gång repetera att sex skall vara på lika villkor. Båda parter skall vara överens oavsett kön.

Som avslutning går mina tankar till den modiga 15-åriga tjej som vågade anmäla. Stå på dig! Du är en förebild inte bara för ungdomar utan även för vuxna!

Över en kopp kaffe

fika

Sitter hemma med feber och tycker lite synd om mig själv för kroppen hänger inte riktigt med. Allt går så långsamt… allt från tankar till att få någonting gjort. Vet inte om katterna känner på sig att något inte är som det borde för de är runt omkring mig hela tiden, som om de vill skydda mig. Vanilj har legat i mitt knä och vi har pratat en hel del fram och tillbaka.

Samtidigt har jag försökt jobba, men som sagt det går inte lika fort när huvudet inte är med.  Eftersom jag arbetar mest hemma så glömmer man bort att ta en fikastund, så jag tänkte passa på och ta det nu. En lång sådan. Fika alltså.

När någon frågar var jag kommer ifrån säger jag alltid Göteborg, måste vara för att det är där jag har bott längst av allt. I Göteborg fikar man, och då menar jag fikar. I Stockholm är det inte riktigt likadant. Där är det mer mikro-fikor. Man sitter inte i flera timmar och pratar om allt och ingenting på samma sätt. Jag har några göteborgare som jag umgås med i Stockholm och en fika med dem är precis som i Götet. Vi avsätter alltid flera timmar när vi väl umgås och det är verkligen helt underbart.

Så nu har jag en långfika med mig själv, och en kopp kaffe. Eftersom jag inte äter socker så är kanelbullar och kakor ett minne blott.  Men det gör inte så mycket. Finns så många värre saker i livet. Det här med att vara vuxen är rätt jobbigt ibland, det är så många val man måste göra. Ibland önskar jag att jag hade njutit mer av att vara tonåring. Men som vanligt är det alltid lätt och vara efterklok.

Idag har jag pratat om mitt målande med två potentiella kunder. En frågade hur så klart efter utbildning och en frågade hur länge jag har målat. Jag har ju gjort sedan jag var riktigt liten, ritat alltså. Jag var ett livligt barn men så fort jag fick papper och pennor så kunde jag sitta i timmar och bara rita och rita. När jag blev äldre så var det likadant med böcker. Jag slukade dem och drömde mig bort och för mig blev det ett sätt att koppla av.

När jag var tonåring extrajobbade jag som reklamtecknare åt min mammas företag och ritade figurer, likaså till andra reklambyråer i Karlskoga. Jag gjorde även pizzaskyltar till ett par pizzerior i Karlskoga och tyckte det var grymt roligt att få betalt för att göra något som jag tyckte var så oerhört kul. Men jag har som sagt aldrig utbildat mig inom det. Jag är ju utbildad klassisk arkeolog.

Men nu, när jag har hittat hur jag kan rita på min iPad är det som min kreativitet har ökat med flera hundra procent. Jag triggas av att rita figurer och sedan sätta ihop dem som mönster. Igår ville jag inte gå och lägga mig utan ritade tills ögonlocken var så tunga så jag var tvungen och gå och lägga mig.

Den känslan är helt underbar! Att få göra något som man verkligen älskar och göra! Nu gäller det bara och få min dröm uppfylld, att kunna få jobba med detta på heltid.

Nu är min fikapaus slut och jag måste fortsätta och jobba. Men tack för att jag fick en “pratstund” över en kopp kaffe!