Laddar för att skotta…

Om man bor i Norrland så undrar jag hur man orkar med allt skottande, allt mörker. Jag tycker det är på gränsen till självplågeri. Jag har konstaterat att jag är inte den människan som skall befinna mig här under vinterhalvåret. Sommaren är säkert jättefin, men allt mörker och all kyla. Nej usch. Jag ser fram mot mitt vardagsliv i blaskiga Göteborg. Jag får erkänna jag är en storstadstjej men Stockholm lockar inte som kanske NY eller någon annan storstad. 

Bara det inte är så kallt som här känns det just nu. Jag laddar för att ta på mig alla kläder gå ut och skotta. Åka ner till byn handla lite och invänta besök från Lotta som skall komma upp och hålla mig lite sällskap det skall bli jättekul. Har ju inte träffat en människa på flera veckor och det känns konstigt men ändå så tycker jag tiden har gått fort. Hmm.. låt se ja det är snart en månad sedan jesus så fort tiden har gått.
Ja, jag har klarat detta med. Ensamhet är inte så konstigt eller svårt. Lite jobbigt ibland men vad i livet är inte det? Värst är på nätterna när man inte kan sova. Nu har jag visserligen haft turen att jag kan skriva då men ändå. Kommer bli en chock när jag kommer tillbaka till vardagen när man skall gå lägga sig tidigt och upp och jobba. Ibland funderar jag skarpt om livet skall vara så? Eller om man skall försöka njuta mer och bara vara. När man var yngre var det lättare än nu. Nu är det ju tänkt att man som vuxen skall ta ansvar och allt sånt som medföljer.
Men som sagt det finns mycket värre saker i livet! :)