Senaste nytt från Korea

Doc-2013-02-18 20-32-page-3

Igår mailade jag till adoptionsbyrån i Korea. Jag hade inte hört något sedan 11 april och var så klart nyfiken på vad som hände. Jag visste ju att de hade skickat brev till min biologiska mamma, men vad hände sedan?

Imorse fick jag svar:

Dear Suzanne,
I hope this email finds you well.

Yes I obtained your birth mother’s current address and sent her the letter twice. I also confirmed from the post man that your birth mother received it in person. However, I haven’t gotten any response from her so far.
I only have her address so the only way is sending letters at this point.
I will send her another letter. Hopefully, she will contact me soon.
Once I’m able to contact her, I will get back to you right away.

Thank you for your understanding and patience.

Med andra ord, min mamma har fått brevet från adoptionsbyrån om att jag vill få kontakt med henne. Men hon har inte svarat.

Om man känner mig så vet man att jag oftast använder förnuftet framför känslor i mina tankar. Känslor är något som jag ibland tycker är obekvämt och jobbigt. Kanske var det en av anledningarna till att jag var lite motsträvig till att göra detta från början. Att veta att ens föräldrar har lämnat bort en – för mitt eget bästa, har aldrig innan känts konstigt. Jag har med andra ord aldrig klandrat henne för det val hon gjorde för fyrtio år sedan.

Jag kommer heller inte klandra henne för att hon inte vill ha kontakt med mig nu. Jag kommer bli ledsen men det kommer gå över. Livet har fått mig att inse att solskenshistorier är inget för mig. De har liksom aldrig funnits där. Att få ta del av andras drömmar, kunna hjälpa till och uppfylla dem är så nära jag har kommit. Det är inte fy skam det heller.

Så allt är inte som på tv, där får man se delar av sanningar, delar av berättelser men långtifrån allt.
Eftersom min biologiska mamma lever så kanske allt stoppar vid henne. Tanken var ju att leta rätt på mina syskon, men om min mamma inte vill ha kontakt, kanske hon heller inte vill att mina syskon skall få veta om mig.

Anledningarna kan vara många. Där kan man spekulera fram och tillbaka. Oavsett så spelar det egentligen ingen roll. Det är hennes val. Likaväl som det var hennes val för fyrtio år sedan.

Mitt val är hur jag skall hantera detta och hur mycket energi detta få ta av mig.

Glassig dag i Gamla Stan

Igår hängde jag med mina vänner Malin, Tage och Ture i Gamla Stan. Vi åt glass och njöt av ett underbart sommar-Stockholm. Vi var inne i affärer, Tyska kyrkan och sedan promenerade vi till Björns trädgårdar och en lekplats.

Vi gick sedan vidare till Skärmarbrink och till våra bilar. Detta blev en skön avslutning på en underbar dag.

DSC_0623-2 DSC_0624 DSC_0625-2 DSC_0628-2 DSC_0629-2 DSC_0631-2 DSC_0632 DSC_0636-2 DSC_0646-2 DSC_0647 DSC_0650 DSC_0658-2 DSC_0674-2 DSC_0693-2 DSC_0699-2 DSC_0700-2 DSC_0717-2 DSC_0723 DSC_0724-2 DSC_0725 DSC_0729 DSC_0745-2 DSC_0755-2 DSC_0758-2 DSC_0763 DSC_0768