Kategoriarkiv: Vardagsbetraktelser

Måsten

När luften tar slut

Ibland känns det som om luften tar slut. När jag börjar ifrågasätta livet, människor och den värld vi lever i. Jag är inte alls bitter eller deprimerad utan bara undrar hur vi människor fungerar.

Vad får oss att vara elaka mot varandra? Vad får oss att tänka helt egoistiskt och kortsiktigt? Vad får oss att inte ha empati för våra medmänniskor?

Jag är inte felfri, jag är en människa. Jag jobbar konstant med att försöka göra allt för andra utifrån mina egna förutsättningar. Men det jag menar är hur vårt samhälle ändras. Hur jakten på att ha mer eskalerar och där företag blir mer och mer giriga. För mig är kortsiktighet ingen lösning för lönsamhet. Kortsiktighet är ett sätt att lura sig själv med kortsiktiga lösningar.

När jag var liten ville jag bli advokat så jag kunde hjälpa till och skapa rättvisa i samhället. Insåg rätt tidigt att det var inte riktigt min grej att plugga men har inte hittat hur jag kan göra samma sak fast på annat sätt. Har mer applicerat det på min livsstil. Jag har valt att sätta andra människor i fokus. Stötta och hjälpa så gott jag kan. För det är ändå så att om jag inte mår bra så orkar jag heller inte hjälpa andra.

Jag har ända sedan jag var student lagt lite pengar till forskning. De första åren valde jag olika projekt hjärt-och lungfonden, cancerfonden och nu de sista åren har jag haft fadderbarn via UNICEF. Det är en symbolisk summa, men ändå. Den visar att jag bryr mig. Jag har också lånat ut pengar via KIVA. Det är en form av stöttning som jag verkligen gillar. Det handlar inte om bidrag utan lån. Jag har alltid fått tillbaka mina pengar och investerar om dem i nya projekt hela tiden.

Men det är inte pengar som skapar förändring. Det är vad vi gör och hur vi förhåller oss till andra människor och våra attityder som är viktigast. Jag ser fler och fler uteliggare. Det är människor som kommer hit för att de har det så mycket sämre i sitt hemland. Jag läser i tidningar om attentat om förstörelse om mord och om inbrott. Allt ger mig en oroskänsla och en obehaglig känsla i maggropen.

När pengarna styr så finns det inte utrymme för empati. Jag vill hävda att det är fel. Jag vill hävda att vi är på väg åt fel håll. Jag anser att långsiktighet med planering och agila arbetsmetoder är mer lönsamt för alla parter. En medarbetare som mår bra och får utvecklas blir inte bara lojal utan kommer ge energi som är ovärderlig för sin arbetsplats.

Om vi mår bra på jobbet har vi även det lättare att skapa oss en dräglig tillvaro på hemmaplan. Ohälsa som utbrändhet kommer oftast när allt i livet bara raseras, när stressen blir för stor både privat och på jobbet. Den kan komma fort och den kan skapa enorma kostnader både för företag, privatpersonen och för samhället. Känns som en kostnad som vi skall förebygga.

Oftast handlar stress om alldeles för många måsten. Låt oss ta bort så många måsten som möjligt. Iallafall de som är helt onödiga. Kan vi vara överens om det? Tack – då kan jag andas igen.

suss (3)

Är betyg i fyran ett framgångsrecept för bättre kunskap?

Jag förstår tanken bakom testet av att införa betyg redan i årskurs fyra. Men vet vi inte redan nu att detta inte kommer lösa problematiken? Om målet är att säkerställa att barnen får bättre kunskap i skolan så borde syftet vara att låta lärarna få mer tid till att vara lärare inte att ge dem mer administrativa uppgifter som ger dem ännu mindre tid till att göra det som de verkligen är till för.

Jag inser att jag är gammal nu. Skolan ser inte alls ut som den gjorde när jag var liten. Det är så klart både en fördel men även en nackdel. Fördel att aktiv utveckling sker av skolan – att det finns ett gediget intresse att förändra och förbättra. Nackdel att fokuseringen ligger på fel saker – det är inte administrationen som gör att barnen lär sig mer.

Jag tror att motivation är den starkaste motorn för barn och ungdomar. Egentligen är det inte bara för dem utan även för oss vuxna. Vi måste bli bättre på det. Hjälpa dem att hitta sin inre kraft och låta dem motiveras till att lära sig nya saker. Att kunskap är något roligt, något som man vill lära sig mer av.

Alla kan inte vara bra på allt. Men alla kan bli bättre. Så enkelt är det. Men för att bli bättre så måste viljan till att lära sig finnas. Du måste även ta bort prestige och känslan av misslyckanden är så fel. Misslyckanden är inte alls fel. Det är början på något nytt. Den skapar möjligheter till nya kreativa lösningar.

Vi måste låta lärarna få vara lärare. De är experter när det gäller pedagogik. Vi måste förlita oss på att de skall få sköta sitt jobb i lugn och ro. Alla lärare som jag känner idag säger samma sak. Att de känner sig ensamma. De har barnen emot sig, skolledningen emot sig och sedan som toppen av allt även föräldrarna emot sig. Allt detta skall de hantera samtidigt som deras ansvar är – att inspirera och utbilda eleverna.

Grundskolan är så viktig. Då skall man lära sig otroligt mycket, men får man in allt i huvudet? Förstår man verkligen allt på en gång? Jag gjorde verkligen inte det. Det tog många år för mig efter grundskolan förrän jag förstod varför matte var roligt. Kemi är fortfarande något som jag inte alls är intresserad av. Jag tror jag bara kan en formel, H2O – det är vatten. Men är jag en sämre människa för det? Jag var redan som liten intresserad av historia. Men idag vet jag att det som jag verkligen var intressant är människors beteende. Varför agerar vi eller saker på vissa sätt? Jag tror att idag lägger vi för hård press på dagens ungdomar. De höga kraven kommer inte göra dem till bättre utbildade människor. Det kommer leda till ångest och depressioner och till unga människor som istället för att bli produktiva arbetare till sjukskrivna kostnader för samhället.

Så mitt svar till hela den här diskussionen är: Nej, jag tror inte att barnen/ungdomarna blir bättre i skolan av betyg från årskurs fyra. Jag tror mer på tydliga mål, bra uppföljning och coachning från lärarna så att eleverna vågar ta egna initiativ att lära sig saker på egen hand. Att som ung få känna känslan av att kunna hitta egen kunskap är frihetskänsla. Det är en känsla som du kan leva på resten av livet.

chess_logo_9141_2811x2480px

Chess – ett musikaliskt mästerverk

Året var 1984, ABBA-medlemmarna Benny Andersson och Björn Ulvaeus lanserade en LP-skiva med musikalen Chess. Det tog sedan ytterligare två år innan musikalen hade premiär i London. Jag kommer ihåg detta som igår. Vi hade skivan hemma men för att jag skulle kunna lyssna på den i mitt rum fick jag spela över den på kassettband, eller rättare sagt på flera kassettband.

Jag lyssnade, jag sjöng med och jag njöt! Det som var unikt för denna musikal var att den var gjord av popmusik. Den kändes så modern. Musiken håller än idag. Den är fortfarande väldigt modern och handlingen är mer än någonsin aktuell.

Att vår rädsla för det okända är stor och att vi med våra förutfattade meningar om människor gör varandra illa är som sagt tyvärr alltid aktuellt när det handlar om krig eller terrorism.

Under 80-talet var vi alla rädda för “ryssen”. Vi läste “Inte utan min dotter”, såg Rocky IV med Dolph Lundgren som otäcka ryssen Drago.  Musikalen Chess handlar om två schackspelare, amerikanen Freddie och sovjeten Anatolij. Den är fortfarande en av mina favoriter, så håll till godo.

Handling
Akt 1


Ordföranden för internationella schackförbundet (“The Arbiter”) spekulerar om ursprunget till schackspelet (Story of Chess“) innan han tillkännage platsen för den kommande världsschackmästerskap i Merano, Italien. Stadsborna förbereder för tillfället (Merano”), den nuvarande världsmästare, Freddie Trumper i USA, kommer med sin älskarinna: ungerskfödde, engelsk uppfödda Florens Vassy (“What a Scene! What a Joy!”).

Florence hånar Freddie för hansbad boyattityd och pråliga beteende (Commie Newspapers”) och han spårar helt ur när han anfaller en journalist som ifrågasätter hans förhållande med Florence (Press Conference”).

Samtidigt intrigerar Freddies sovjetryska utmanare, Anatolij Sergievsky, med sin övervakare Molokov (Anatolij and Molokov). Efteråt funderar Anatolij på om det är värt att sälja sina drömmar för att nå dit han vill. (Where I Want to Be”).

På invigningen har både de amerikanska och sovjetiska delegaterna svurit att just deras sida kommer att vinna (“Difficult and Dangerous Times”), domaren insistera på en ren spel (“The Arbiter“), och investerarna som vill göra vinst (“The Exponering). Under den alltmer intensiva matchen kastar plötsligt Freddie schackbrädet i golvet och stormar ut från arenan (Chess # 1“), lämnar Florence att förhandla med Anatolij, Molokov, och domare. Hon lovar att hämta Freddie (Quartet” ). Det visar sig att Freddie iscensatte detta utbrott i hopp om att utvinna mer pengar från hans sponsor, en amerikansk sensationsmedia företag som heter Global Television, men Walter-bolagets representant i Freddie delegation anser att detta är skrattretande.

Florence grälar sedan med Freddie, och de bråkar om politik och turneringen tills han illvilligt använder argumentet mot henne, hennes försvunna fader som tros varit fången eller dödad av de sovjetiska styrkorna under Ungernrevolten 1956 (1956: Budapest Rising“). När hon är ensam beklagar hon situationen  (Nobody’s side“). Utanför Merano Mountain Inn  planerar Florence ett försoningsmöte mellan Freddie och Anatolij. Freddie dyker upp på en gång, utan Anatolij och Florence får en ensam stund tillsammans. Det uppstår romantiska känslor mellan de båda men detta avbryts av Freddie. Han har varit och förhandlat fram nya ekonomiska villkor med Global TV (Mountain Duet“).

Schackturneringen: Freddie är distraherad av sin förlust av Florence. Distraherad av förlusten av Florence kärlek ger Freddie bara en massa förluster och han håller på att förlora sin titel. (Chess # 2“). På grund av Freddies attityd, lämnar Florence äntligen honom (Florence Quits“), detta gör att Freddie funderar hur hans olyckliga barndom påverkat honom att bli den man han är idag (Pity the child”). Han skickar en avskedsansökan till domare, vilket resulterar i  att Anatolij bli den nya världsmästare.

Anatolij hoppar av från Sovjetunionen och söker asyl vid den brittiska ambassaden (Embassy Lament“). Florence som nu följer Anatolij, reflekterar över sin nyvunna kärlek (Heaven Help My Heart“). Samtidigt tipsar Walter pressen om denna skandal. När mobben av reportrar angriper Anatolij i bakhåll och fråga varför han övergav sitt land (Anatoly and the Press”), berättar han för dem att hans land finns alltid i hans hjärta (Anthem).

Prologue— Instrumental
The Story of Chess — The Arbiter and Ensemble

Merano
Merano — Mayor and Ensemble

“What a Scene! What a Joy!” — Freddie and Florence

“Merano (Reprise)” — Ensemble

“Commie Newspapers” — Freddie and Florence

“Press Conference” — Freddie, Florence, and Reporters

Anatoly and Molokov” / “Where I Want to Be — Molokov, Anatoly, and Ensemble

“Difficult and Dangerous Times” ‡ — Molokov, Walter, and Ensemble

“The Arbiter” — The Arbiter and Ensemble

“Hymn to Chess” — Ensemble

“The Merchandisers” — Ensemble

“Chess #1” — Instrumental

“The Arbiter (Reprise)” — The Arbiter and Ensemble

“Quartet (A Model of Decorum and Tranquility)” — Molokov, Florence, The Arbiter, and Anatoly

“Florence and Molokov” — Molokov and Florence

“1956 – Budapest is Rising” — Ensemble, Freddie and Florence

“Nobody’s Side” — Florence and Ensemble

“Der Kleiner Franz” — Ensemble

“Mountain Duet” — Florence, Anatoly, and Freddie

“Chess #2” — Instrumental

“Florence Quits” — Freddie and Florence

“Pity the Child” — Freddie and Ensemble

“Embassy Lament” — English Civil Servants

Heaven Help My Heart — Florence

“Anatoly and the Press” — Anatoly and Reporters

“Anthem” — Anatoly and Ensemble

Akt 2

Ett år senare, är Anatolij inställd på att försvara sin titel på VM i Bangkok, Thailand (Golden Bangkok“). Freddie är redan där och försöker imponera på lokalbefolkningen och uppleva Bangkoks nattliv (One Night in Bangkok“). Han är Global TV: s officiella kommentator för turneringen. Florens och Anatolij har nu ett öppet förhållande och de är inte oroliga för  återkomsten av varken Freddie eller Anatolijs förra fru, Svetlana från Ryssland (One More Opponent/ You and I”). Anatolij misstänker är en del av Molokovs planer är att skämma ut honom så att han återvänder till Sovjetunionen. Molokov har under tiden utbildat en ny skyddsling, Leonid Viigand, att utmana och förnedra Anatolij (Sovjet Machine“).

Walter, som nu är Freddie chef, manipulerar Freddie att skämma ut Anatolij live under en av tv- intervjuerna innan turneringen. (Intervjun”). Molokov är ansvarig för Svetlanas närvaro i Bangkok och utpressar henne att säga till Anatolij att göra en läggmatch.

Walter, som har utlovats frisläppandet av vissa fångade amerikanska agenter om han kan se till att Anatolij förlorar, informerar Florence om att hennes far fortfarande lever trots långvarigt fångenskap, och att han också kommer att släppas om hon kan övertyga Anatolij att förlora.

Trots Molokov och Walters ansträngningar, lyckas ingen av dem att få Anatolij förlora. Molokov och Walter försöker nu få Freddie att personligen övertyga Anatolij och Florence, detta genom att försöka få tillbaka Florence. Men Freddies försök misslyckas också (The Deal“).

Svetlana och Florens träffas och inser att de har olika relationer till Anatolij. Florence medger slutligen att det skulle vara bäst för Anatolij att återvända till sina barn och Svetlana (I Know Him So Well”).

Anatolij får ett anonymt brev som vägleder honom till Wat Pho. Där väntar Freddie. Oavsett hans personliga konflikt med Anatolij så vill han uppvisa sin goda sida och ger honom de tips han behöver för att kunna vinna över Viigand. (Talking Chess“).

I den avgörande matchen vinner Anatolij mot Viigand. (Endgame”). Senare bekänner Florence sina känslor, att  hon tycker att han ska återvända till sin familj i Sovjetunionen. Paret reflekterar om hur det var i början när de inledde sin romans (You and I: Reprise“).

Walter vänder sig till Florence med nyheten att Anatolij återvänt tillbaka till Sovjetunionen, vilket innebär att hennes far verkligen kommer att släppas. Han medger att han inte är säker på om hennes far verkligen lever. Florence bryter ihop och menar att Walter använder människors liv som om de inte var värda någonting. Sorgset erkänner hon sina känslor för Anatolij.  (Anthem: Reprise“).

“Golden Bangkok” / “One Night in Bangkok” † — Instrumental / Freddie and Ensemble

“One More Opponent” / “You and I” † — Anatoly and Florence

“The Soviet Machine” — Molokov and Ensemble

“The Interview” — Walter, Freddie, and Anatoly

“The Deal” — The Arbiter, Molokov, Svetlana, Walter, Florence, Freddie, Anatoly, and Ensemble

“I Know Him So Well” — Florence and Svetlana

“Talking Chess” — Anatoly and Freddie

“Endgame” — Ensemble, Molokov, Freddie, Florence, Anatoly and Svetlana

“You and I (Reprise)” — Florence and Anatoly

“Finale” — Walter and Florence

 

Lyssna på hela Chess via Youtube eller via Spotify

Följande låtar fick även musikvideos:

One night in Bangkok
YouTube Preview Image

Nobody’s side
YouTube Preview Image

The Arbiter
YouTube Preview Image

I know him so well
YouTube Preview Image

Pretty the child
YouTube Preview Image

Orginal uppsättning av Chess i London 1986
YouTube Preview Image
Obs! Dålig bild och ljudkvalitet, men för dig som vill se hur original uppsättningen såg ut så kan det ändå vara intressant.