Kategori

Jakten på mina syskon

i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser

Den där känslan

Läste igenom mina adoptionspapper och ser bedömningen på mig: Barnet ser sött ut med underbart runt ansikte, vit hy som en korean, stora och svarta ögon, stor och söt näsa samt röda läppar. Visst känns det lite konstigt, det där med att min biologiska mamma inte vill ha kontakt med mig. Men hon lämnade som sagt bort mig direkt. Jag bodde i en fosterfamilj tills jag kunde åka till Sverige. Jag var nästan 6 månader när jag kom till Torslanda flygplats 1973. Antagligen vill hon begrava det som hänt. Jag får respektera det. Sorgligt, men så är livet ibland. Såg…

Läs mer
Relaterade inlägg
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Senaste nytt från Korea
31 juli 2013
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Jakten på mina syskon – Svar från Korea
11 april 2013
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Jakten på mina syskon – På östfronten intet nytt
09 mars 2013
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser

Senaste nytt från Korea

Igår mailade jag till adoptionsbyrån i Korea. Jag hade inte hört något sedan 11 april och var så klart nyfiken på vad som hände. Jag visste ju att de hade skickat brev till min biologiska mamma, men vad hände sedan? Imorse fick jag svar: Dear Suzanne, I hope this email finds you well. Yes I obtained your birth mother’s current address and sent her the letter twice. I also confirmed from the post man that your birth mother received it in person. However, I haven’t gotten any response from her so far. I only have her address so the only…

Läs mer
Relaterade inlägg
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Den där känslan
12 november 2015
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Jakten på mina syskon – Svar från Korea
11 april 2013
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser
Jakten på mina syskon – På östfronten intet nytt
09 mars 2013
i Jakten på mina syskon, Vardagsbetraktelser

Inte ett ljud från Korea

Jag har inte hört ett ljud från Korea sedan 11 april. Det var lite det här jag var rädd för, att röra upp massa känslor som sedan inte leder någonstans. Jag har fått veta att min biologiska mamma lever, de har försökt kontakta henne men sedan har det blivit tyst. Jag tolkar det som om att antigen har de inte fått kontakt med henne. Eller så är det så att hon inte vill ha någon kontakt med mig. Oavsett så är det en plåga och bara gå och vänta. Jag är väl inte känd för tjejen med massa tålamod men…

Läs mer
Relaterade inlägg
i Vardagsbetraktelser
Jag och mitt landslag!
18 januari 2009
Stäng
Translate »
%d bloggare gillar detta: