Precis så är det. Jag och Göteborg har något speciellt ihop. Det är liksom lite vi – men ändå inte. Vi har varit tillsammans nästan halva mitt liv men nu är det slut fast ändå inte. För att göra en lång historia kort så bodde jag mina första år i Sverige i Torslanda fram till jag var 8 år. Sedan flyttade min familj till Karlskoga i Värmland och där gick jag klart grundskolan. 1991 flyttade jag ett par år till Uppsala för att läsa sedan flyttade jag tillbaka till Göteborg 1996. Bodde sedan där till 2009, då jag flyttade till Stockholm.

Min relation till Göteborg är bara kärlek. Det är verkligen en underbar stad med massa trevliga människor. Det är liksom lite hemma men ändå inte. Nu har jag ju bott i Stockholm i åtta år så det börjar ju också kännas som hemma. Men en liten del av mitt hjärta kommer alltid finnas i Göteborg.

Bästa frukosten är på Le Pain Francais Olskrokstorget. Det är tradition. Dit måste man gå om man är i närheten. Jag har till och från kallat det för mitt vardagsrum.

På söndagen åkte jag ut till Hönö och hälsade på söta Figaro (SE*Pinkalicious Apelsin) och hans familj. Lite kul att besöka Hönö då jag har varit där vid flera olika tillfällen i livet. Bilfärjorna går ofta och det är enkelt och ta sig dit från Torslanda och Varholmen.

Det bästa med Göteborg är att man bara kan vara sig själv. Vilket ibland kan kännas väldigt befriande. Tack Göteborg för denna gång. Lovar att hälsa på snart igen!