Varför tror jag på LCHF?

Jag tror inte på bantning. Jag tror att jag måste ändra livstil för att klara av att ha kontroll över min vikt. Nu skall jag berätta lite om min historia, om vad jag har kommit fram till.

Hur började det?
När jag var liten tränande jag jämt. Jag tränade gymnastik, handboll, fotboll och så cyklade jag minst en mil om dagen. Jag hade aldrig några problem med vikten förrän jag började bli runt 14-15 år, då jag började äta p-piller. Då gick jag upp ca 15 kg på en termin. Det är mycket speciellt om man är 155 cm lång och har alltid vägt runt 45 kg. Inte frågade jag mig vad som var fel. Jag tänkte att det har nog med p-pillren och göra och jag tänkte att det löser sig nog. Tränar gör jag ju.

Jag provade aldrig och banta. Detta av ett enda skäl, jag ansåg att jag tränade så pass mycket så att jag förbrände massa kalorier. Jag åt heller inte knappt något godis eller annat onyttigt så jag fann inga skäl till att ens försöka.

Kilona ökade under 90-talet
1991 började jag läsa vid Uppsala Universitet och mina prioriteringar skiftade. Efter att ha tränat i hela mitt liv kände jag att nu var det dags att bli student. Få leva ut och ha så roligt man kan. Pengar fanns det aldrig gott om så billig mat som bröd, pasta var en stor del av födan när jag lagade mat hemma. Tur nog så jobbade jag även mycket i kök och fick mer nyttig mat på ”jobbet”.

Jag lade på mig fler kilon och tänkte – Ja, det är väl för att jag inte rör på mig längre. Jag får väl börja motionera. Då springer nog de sista kilona av mig. Men jag gjorde ingenting åt det.

Åren gick och olika kriser i livet gjorde att jag orkade inte ta tag i mig själv och börja fundera ut vad som var fel på mig. Eller vad det var som gjorde att jag inte gjorde något åt det. Jag led inte. Jag har alltid kunnat röra på mig och aldrig haft ont, därav har jag inte haft något direkt behov av större förändring.

Doktorn hade fel!
Året var 2004 och jag träffade för första gången en dietist. Jag hade haft väldigt ont i magen under den sista tiden och sökte hjälp för det. Då fick jag diagnosen att jag var laktosintolerant och hon började se över mina värden och tyckte att jag skulle göra någonting åt min övervikt då jag hade alldeles för mycket socker i blodet och låg på gränsen till diabetes.

Hon hjälpte mig så att jag även fick träffa en doktor på Sahlgrenska, avdelningen för överviktiga. Han satte mig på dieter och krävde att jag motionerade. Jag gjorde som han sa och gick ner 5 kg. Inget mer. Ingenting mer hände och han började prata om operation. Jag anser att operation skall man endast göra om inga andra alternativ finns. Själv kände jag att jag inte hade provat allt. Jag ville undersöka mer innan operation skulle bli aktuellt.

Jag hade hört något om PCOS och bad min läkare att berätta mer och ta tester och se om detta var något som jag led av. Fick som svar att nej detta var det inte. Fick heller inte något mer svar från doktorn om vad det kunde vara. Han sa bara att ät mindre rör på dig mer.

Jag kände mig nedslagen. Under det sista halvåret var det ju det jag hade gjort och endast 5 kg mindre. Jag provade med olika dieter, allt från flygvärdinne till viktväktare. Alla gav de resultat men endast i små doser.

En diet som funkade rätt bra var Rikshospitalets bantingskur. Nu efteråt kan jag förstå varför. Fel från min sida var att efter mina fjortondagar började jag äta som vanligt igen.

Rikshospitalets bantningskur

Gör dig 7 kilo lättare på 13 dagar

Så fungerar den: Dieten ändrar ämnesomsättningen. Den måste följas strikt, man kan till exempel inte byta kaffe mot te eller skippa sockret. Förläng inte kuren. Försök dricka så mycket vatten du kan under dieten.

Meny:

Dag 1 och 8:

frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit. (Suzanne: Bort med sockerbiten)

lunch: 2 hårdkokta ägg, kokt spenat, 1 tomat.

middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron.

Dag 2 och 9:

frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit. (Suzanne: Bort med sockerbiten)

lunch: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron, 1 färsk frukt. (Suzanne: Bort med frukten)

middag: 1 skiva skinka*, 1 bägare yoghurt, sallad med olja och citron.

Dag 3 och 10:

frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 rostad brödskiva utan smör. (Suzanne: Bort med sockerbit och rostat bröd)

lunch: Kokt spenat, 1 tomat, 1 frukt.

middag: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka*, sallad med olja och citron.

Dag 4 och 11:

frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 rostad brödskiva utan smör. (Suzanne: Bort med sockerbit och rostat bröd)

lunch: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten burk keso eller kesella (naturell).

middag: 1 burk fruktsallad, 1 bägare yoghurt (naturell). (Suzanne: Byt bort frukten mot nötter)

Dag 5 och 12:

frukost: 1 stor riven morot, citron.

lunch: Mager fisk (250 g) med citron och smörsås.

middag: 1 stor biff (250 g), sallad och broccoli.

Dag 6 och 13:

frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 rostad brödskiva utan smör. (Suzanne: Bort med sockerbiten och rostat bröd)

lunch: 1/2 kyckling, sallad med citron och olja.

middag: 2 hårdkokta ägg, 1 stor riven morot.

Dag 7:

frukost: 1 kopp te utan socker.

lunch: 1 bit grillat kött, färsk frukt.

middag: Inget.

Jag rasade ner i vikt på 14 dagar. Över 15 kg. Oj är inte det farligt? Nej i detta fall var det väldigt mycket vatten som försvann från min kropp. Jämför man denna diet med LCHF saknas endast fett! Man blir ju inte mätt på den dieten som är ovan, men lägger man till fett så blir det en perfekt livsstil. Men allt detta visste jag inte då.

Det jag försökte övertala min läkare med var just detta, att jag måste vara överkänslig mot kolhydrater. Han skakade på huvudet och tyckte nog att jag kom med svepskäl. Att jag inte tog tag i det som faktiskt var mitt problem.

Min doktor påtalade flertalet gånger att fett var onyttigt och allt handlade om mängden mat och motion. Jag talade om för honom att under dessa 14 dagar som jag hade testat dieten så hade jag inte motionerat alls. Att jag ändå rasade i vikt. Det kunde han inte förklara mer än att ja alla kroppar är olika.

Jag ville få en bättre förklaring från honom men det fick jag inte. Han påstod sig ha rätt och jag slutade gå till honom för han fick mig bara att få dåligt samvete för något som jag kände var fel.

Tiden har gått och jag har börjat med LCHF
Ja, åren har gått och jag har sakta men säkert börja lära mig mer om min kropp. Min övertygelse nu är att LCHF är något som passar som sagt för mig. Det betyder inte att det passar för alla. Jag märker att så fort jag äter socker eller kolhydrater så börjar min mage bli sämre och jag blir uppblåst mer eller mindre på en gång. Jag känner mig som en ballong fylld med helium.

Efter att ha läst en del om LCHF så börjar en polett trilla ner i min skalle. Jag vet nu vad jag har gjort för fel och varför min kropp ser ut som den gör. Jag har fått facit på vad jag måste göra för att åtgärda ”felet”.

Sedan jag var tonåring och tränade mycket så åt jag helt fel. Jag åt 75% kolhydrater, 20% protein och 2% fett. En tallrik med spagetti och köttfärssås bestod mest av spagetti. Jag kunde äta mackor  till kvällsmat.

När jag var yngre åt jag nästan aldrig socker. När jag blev äldre kom sockret i form av öl, kolsyrade drycker och tentagodis. Jag började då mitt sockerberoende. Jag har fortsatt och misshandlat min kropp under många år. Speciellt när jag har jobbat mycket och slarvat med maten. Då har jag pumpat in socker för att överhuvudtaget orka. Snabba kolhydrater som sätter fart på mitt blodsocker! Jag har under mina år ett flertal gånger somnat i min bärbara dator och vaknat på morgonen med tangentavtryck på ena kinden.

Men ingenting stoppade mig. Jag löste problemet, även om det var kortsiktigt. Att jag blev större och större skapade inga mer problem än att jag hela tiden fick förnya min garderob. Mitt dåliga samvete för att jag inte tog hand om mig själv och löste problemet stoppade jag i garderoben.

Där har samvetet fått vara tills för något år sedan. Då började det hända saker. Jag började prioritera mig själv för en gång skull och tänkte att nu är det dags, nu är det dags att ta hand om mig själv. Då började jag med LCHF och märkte hur snabbt jag fick resultat.

Sedan har jag gått ner – upp  – ner – upp och ner igen. Varför berg-o-dalbana? Jo, vissa perioder vill man vara som alla andra, man vill inte hela tiden äta special mat. Då faller man dit och då blåses man upp igen – som en ballong alltså.

Men jag väger ändå mindre än när jag vägde som mest. Jag börjar få kontroll på min kropp och vet vad jag skall göra. Nu gäller det att inte falla för trycket och våga äta det som min kropp tål.

Att ha mod att våga säga nej. De närmaste av mina vänner vet att jag inte menar illa med att tacka nej till sötsaker. Det handlar om att jag måste ta vara på min kropp.

Varför LCHF?
För att jag känner mig mätt, jag tycker maten är god och jag märker resultat. Inte bara att jag går ner i vikt utan att jag orkar mer.  Mitt blodsocker har en jämn nivå och jag har energi under en längre period. Jag känner mig heller aldrig plufsig och som en ballong. Min mage krånglar inte heller utan jag mår helt enkelt så mycket bättre.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, LCHF är något som passar mig, passar säkert inte för alla, men innan ni dömer bort denna livsstil, ta och lyssna eller läs lite om LCHF och prova.

Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt säger massa klokt som jag faktiskt kan köpa. Våra kroppar är inte byggda för nutidens matvanor. Som utbildad arkeolog så säger mig sunda förnuftet att vi har gått ifrån människans ursprung och behov.

Så bort med allt onödigt socker, bort med alla konserveringsmedel och hit med mer ekologisk odlad mat! Viktigt är att göra en ändring även om den kanske är väldigt liten.

Jag har börjat med att försöka äta all min mat hemma fri från kolhydrater och socker. Jag kommer säkerligen göra undantag när jag är borta men om jag försöker att hålla denna regel hemma så har jag ju gjort en stor förändring. Nu är det ju så att detta inte är en diet utan en livsstil som jag skall kunna leva med och då är det lika bra att vara ärligt från början med förutsättningarna.

Funderar du på LCHF?
Funderar du på LCHF och vad det egentligen handlar om? Då tycker jag du skall läsa: Kostdoktorn, Matrevolutionen – ät dig frisk med riktig mat, eller lyssna på den på Storytel.

 

 

 

Kommentarer

  1. Heja Suzanne! Att du mår bra är det bästa betyget 🙂 Fortsätt så.

  2. Suzanne says:

    Tack Biljana, visst är det så 😉

  3. Jim says:

    Vad händer med kampen? Långt mellan inläggen nu ju ;/

  4. Suzanne says:

    @Jim Hej! Ja, just nu är det för mycket jobb och för lite kamp tyvärr. Skall uppdatera mig och dig när det lugnar ner sig 😉

Kommentera