Värmeljus

Mina tankar går till mina syskon. Kommer jag någonsin få veta något nu när det ser ut att bli krig? Vi lever så otroligt skyddat i Sverige. Vi har inte varit krigsdrabbade sedan andra världskriget som vi inte ens deltog i. Vi har visserligen upplevt otäcka händelser som Estonia, Disko-branden i Göteborg, Kravallerna i Göteborg och tsunamin i Asien 2004. Men vi har inte levt i ett land i krig. Inte vi som är uppvuxna i Sverige. En del inflyttade svenskar har gjort det. De har kunskap om hur det kan vara, men vad jag vet så är de inte de som jobbar på krisinformation på någon av våra myndigheter eller andra ansvariga enheter.

Kärnvapenkrig, då tänker jag på den rädsla vi hade under 80-talet när USA och Sovjetunionen fram och tillbaka hotade om krig. Skräcken var då att till skillnad från tidigare krig så hade dessa två supermakter kärnvapen som skulle kunna förinta hela jorden. Så krig ville vi absolut inte ha. Det som skrämmer mig nu är att även Nordkorea har kärnvapen, att det nu rustas för krig och vi bara lever på som vanligt. Vi skakar på huvudet och tänker, ja ja det händer någonstans långt borta och kommer inte påverka oss.

Men hur fel är det? Om kärnvapen kunde förinta vår jord på 80-talet vad säger att detta kan inte göras även nu 30 år efteråt? Jag vill inte ta något förgivet. Jag vill bara leva. Jag vill veta hur jag kan påverkar och vad jag kan göra.