Doc-2013-02-18 20-32-page-1

Igår rensade jag mina sista flyttkartonger och hittade min adoptionspärm. Jag har haft den sedan jag flyttade hemifrån (1991) och har alltid vetat om att den har funnits. Men det var först igår som jag valde att läsa igenom alla papper. I min familj har vi alltid kunnat prata om min adoption, det har aldrig varit en tabu område utan tvärtom. Jag har alltid känt att det har varit upp till mig om jag vill veta mer eller inte och att mina föräldrar har stöttat mig oavsett vad jag har valt. Adoptionen i sig har aldrig varit ett problem, jag har haft det bra och känner mig riktigt svensk. Jag har också förståelse för min biologiska mamma och varför hon gjorde valet att lämna bort mig. Jag har aldrig  skuldsatt henne, då jag insåg tidigt att hon bara ville mitt bästa.

Allt detta gjorde att jag inte har haft någon anledning till att söka efter mitt förflutna. I och med att min mamma gick bort så har mina tankar florerat kring framtiden och ensamheten. Detta kan även ha och göra med att jag snart fyller fyrtio, oavsett så väckte min adoptionspärm en nyfikenhet.

Jag började med att googla fram Social Welfare Society Inc som var den adoptionsbyrån som hade hand om mig i Korea. Jag läste igenom informationen på deras sajt och såg att de erbjöd post-adoption service. Jag tittade igenom mina egna papper och insåg hur mycket information jag har om min biologiska familj och de endast är ett mail bort.

Jag började med att scanna mina gamla papper och skrev sedan ett mail till Social Welfare Society där jag bifogade all information som jag hade. Efter jag hade skickat mailet började jag googla vidare. Jag tog adressen till adoptionsbyrån och sökte på google maps.Skärmavbild 2013-02-18 kl. 23.44.33Inser hur enkelt det nu är att få mer information genom internet. Jag gick runt kvarteret med hjälp av streetview och bekantade mig med området.

Imorse när jag vaknade låg det ett mail och väntade på mig. Jag hade fått svar. De ville ha kompletteringar som jag nu har fyllt i. Även Korea har byråkratiska förordningar med speciella blanketter som skall skickas in. Men nu är det gjort och det enda jag kan göra är och vänta.