Det här är mitt land

Jag är 39 år och har bott i Sverige nästan hela mitt liv. Inte riktigt, jag var ju 6 månader när jag kom hit från Sydkorea. För drygt ett år sedan skrev jag om hur det är att vara adopterad, idag läser jag och tänker mycket på hur SD-anhängare som Erik Almqvist kan ha mage och säga att detta INTE skulle vara mitt land. Jag kan bara identifiera mig som svensk, jag har ju aldrig bott i något annat land som jag kommer ihåg. Att jag är född i en annan del av världen spelar mindre roll då jag kommer ändå inte ihåg något som jag kan ha av glädje av då jag var så liten när jag kom hit.

Jag står fast vid vad jag skrev förra året, jag är svensk med sneda ögon. För mig har inget förändrats mer än att jag blir arg, ledsen och förtvivlad över hur korkade vi människor är. Att vi inte lär oss, att trots år av krig och bråk som inte leder någonstans inte kan acceptera människor för vad de är samt sluta vara rädda för det som är nytt, okänt eller annorlunda. Vi skall inte behöva rädda för sådant, vi skall vara smartare och klokare än så, eller hur?

Vi lever i ett land med demokrati, vi kan tillsammans se till att vi inte har någon rasism i vårt land. Att ett parti som SD kan överhuvudtaget få så stort stöd är inte bara skrämmande utan även otroligt omodernt.

Journalisten Lena Sundström uppmanade på twitter om att skriva sitt namn, härkomst samt hur länge man har bott i Sverige.

Just nu trendar #dethärärmittland på twitter och ni kan läsa mer om detta bl.a på nsd.se, svd.se, amelia.se samt på svt.se. Här får ni även historien kring dispyten mellan komikern Soran Ismail och SD-medlemmarna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling.

Jag uppmanar alla som har twitter att haka på. Vi behöver ett enat Sverige – ett Sverige som älskar mångfald, ett Sverige som består av kloka svenskar!