Bloggtorka


Ibland händer det så mycket att man orkar inte med en ynka sak som att blogga. Det har hänt massa saker sedan jag skrev något vettigt sist men det är verkligen svårt att få ur mig alltid. Kan det vara så att det har egentligen hänt alldeles för mycket? Så mycket att jag har svårt att dela med mig? Har funderat lite och så är det nog. Ibland undrar jag hur jag ens överlevde förra året.

Efter en otroligt jobbig vår men alldeles för många timmars arbete så kom hösten, hösten då mamma fick somna in. Som vanligt så börjar jag med att stänga bort allt vad som har med känslor och göra och handlar istället rationellt. Tur att man har fått gå krisutbildningar så att man vet hur man funkar när någonting händer. Jag vet också att när saker och ting börja lägga sig så kommer även mina känslor fram.

Så varje gång jag har satt mig framför datorn och börjat skriva så kommer tankarna upp, tankarna på mamma, tankarna på livet och alla känslor kommer fram. Dock får jag inte ner något på pränt. Känns liksom att om jag inte skriver ner det så finns det inte. Men så är det så klart inte. Sorgearbetet tar ju sin tid, det är jag väl medveten om. Igår var en sådan dag när jag fick ont i kroppen, jag skakade, till och med katterna såg att det var något som var annorlunda. Jag fick en enorm känsla av saknad, jag saknade min mamma så jag höll på att bli tokig. Allt jag gjorde allt jag tänkte på gick tillbaka till henne. Tårarna forsade och det kändes faktiskt riktigt skönt.

Som jag sa innan så har det hänt mycket, både i jobbet och privat. I jobbet så var jag till Las Vegas i april, vilket var första gången för mig till USA. Och det är verkligen som de säger – Everything is big! Las Vegas i sig var också väldigt speciellt. Kul att ha varit där och jag fick träffa massa underbara människor. Som trogen CSI fan kändes det kul och gå runt bland alla mordplatser 😉

Privat så har jag som sagt skaffat mig två underbara katter, Choklad och Vanilj. Ni kan läsa mer om dem på http://mybabykittens.tumblr.com. De förgyller mitt liv dygnet runt. Även när jag sover. Jag har också sålt min lägenhet och köpt mig ett radhus. Skall bli Stockholmare permanent, eller iallafall ett par år till. Känns väldigt stort för en tjej som har sagt i alla år – Kommer aldrig flytta till Stockholm, kommer aldrig på frågan. Nu har jag tagit tillbaka det. Nu bor jag här, tills vidare.

Jag har gjort en del omprioriteringar i mitt liv, för jag inser hur snabbt det kan försvinna ifrån mig. Jag vill verkligen inte bli en sur, bitter, gammal tant (med huset fullt med katter) som inte har levt sitt liv som hon själv vill. Jag vill själv välja mitt liv och vad jag kan göra med det och nu är jag på väg.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.