Varför mobbas man?

Efter att ha sett SVT:s Stjärnorna på Slottet så börjar jag fundera lite mer på vad det är som gör att människor mobbas, är elaka mot varandra. Jag vet inte alla turer kring varför media har ogillat Björn Ranelid och jag bryr mig inte om det egentligen heller. Det jag bryr mig om är varför man är elak mot en annan människa oavsett vad han eller hon har gjort. Vad får människan till att vara sådan? Nu är jag ju inte någon som tror på Gud eller något sådan, jag är bara en simpel människa som försöker se det goda i andra. Jag gillar när man gör snälla saker mot varandra och ser att hat och elakheter är något som uppstår av konflikter och av okunskap.

Jag är lyckligt lottad som aldrig har tagit mig vid av mobbning. Jag har självklart varit offer för det då jag har en bakgrund med ett utseende som inte är svenskt. Jag har fått hört både det ena och det andra. Allt från neger till kinesjävel. När jag var liten förstod jag inte. Då kom jag hem till min mamma och säger att de andra barnen kallar mig amerikan ( fattade inte att de sa afrikan). Min mamma måste ha tyckt synd om mig men inte velat göra mig mer ledsen genom att säga att men det gör väl ingenting att de kallar mig Afrikan. Mörka personer är som pepparkakor och det är ju det bästa vi vet. Jag själv var väl inte så ledsen för jag förstod inte. Inte då. Men när jag började förstå att jag inte såg ut som andra så gjorde jag ett val. Jag valde att vara jag. Jag visste att om jag är jag och tycker om att vara jag så behöver jag inte bry mig om vad alla andra tycker och tänker.

Sedan så har jag klarat mig bra. Jag kan inte påstå att jag sedan har blivit utsatt för direkt mobbning. Jag vet dock att folk har pratat om mig. En del tycker inte om mig, en del tycker att jag tar för mycket plats men på något sätt så känner jag att det gör ingenting. Jag är ändå jag. Sedan finns det en hel del människor som tycker om mig för den jag är och det uppskattar jag något enormt. De är oftast de människor jag ändå de jag bryr mig om. De som är viktiga för mig.

I skolan var jag den som försökte se till att alla fick vara med. Jag tyckte det var roligt ifall så många som möjligt kunde vara med och leka. Jag gillade redan då att umgås med massa olika människor. Ju mer olika vi är desto mer ger det att umgås tillsammans. Redan i skolan ogillade jag när man uteslöt eller mobbade folk. Det var inget som jag stöttade.

Jag anser att alla människor är lika mycket värda. Alla är vi bra på olika saker. Ibland är det bara mer eller mindre svårt att hitta det man är bra på. Men det har inget med att man är sämre som människa.

Vad kan jag göra idag? Jag kan säga ifrån. Jag är ju en vuxen person. Jag kan säga till när jag tycker att något är fel. Att ogilla personer är inget jag kan göra något åt. Däremot hur man visar detta genom elakheter kan jag påverka genom att inte vara passiv utan säga ifrån. Att aktivt välja att inte vara en som står tyst och tittar på. För det är just det som gör mest ont för en som blir mobbad, eller utfryst. Alla de som ingenting säger. Alla de som bara står tysta och ser på.

Så nu säger jag ifrån. Sluta mobbas. Sluta vara elaka. Man behöver inte tycka om alla människor i världen, men man behöver inte vara elak själv. Ondska föder ondska, likaväl som godhet föder godhet.

Så mer godhet i världen!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.