Förlåt!

Detta inlägg blir väldigt personligt. En del av er har märkt att jag på sista tiden inte riktigt varit mig själv och det är helt rätt. När det gäller mina känslor så har jag ibland väldigt svårt att prata om dem, speciellt när det gör mig ledsen och när det involverar mig och andra människor som jag bryr mig om.

Vissa saker vill jag inte prata om på nätet då det kan misstolkas och leda till en massa felaktigheter. Det kan leda till att helt fel personer blir drabbade och det vill jag inte. Men det jag kan göra för att förklara lite om mitt beteende är min sorg. Att jag känner mig ledsen och besviken. Att jag känner mig oerhört kränkt. Jag inser att detta kommer att starka mig som person när jag har gått igenom det, men tills dess hoppas jag att ni har överseende med mitt ”konstiga” beteende. En vacker dag kommer jag orka berätta. En vacker dag kommer jag skriva exakt vad som har hänt, men tills dess måste jag fundera, ventilera och bearbeta så jag orkar överhuvudtaget överleva.

Jag vet att jag anses vara en stark person, det är jag med.  Men det betyder inte att jag inte tycker detta är jobbigt eller svårt. Jag är en person som utgår ifrån mina känslor och när man trampar på dem och behandlar mig illa så blir jag så klart ledsen. Framför allt tar det alldeles för mycket av min energi.

Jag vet att en av mina egenskaper är inte alltid positiva, min tro om att människan är egentligen ett gott väsen. Den har försatt min i många jobbiga situationer men samtidigt är det en del av mig. Jag vill tro att människor är goda. Jag vill att vi skall leva i en av de bästa världar. Jag försöker så gott jag kan iallafall för att hjälpa till så att det kan bli så. Men inser att verkligheten inte alltid ser likadan ut. Den är tuffare än vad man tror.

Men som sagt tills jag är klar med detta hoppas jag ni har förståelse för att jag kanske inte riktigt är mig själv.

Tack för ordet! och tack alla ni som stöttar mig.. ni är underbara

4 Comment

  1. Mia Quick Eriksson says:

    Fint & bra skrivet Suzanne. Bara att erkänna för sig själv, sina vänner & hela webben, att du har svårt med personliga känslor, det är STORT! Jag är imponerad av dig. Redan där har du nog tagit ett steg framåt.
    Kategori: sorg, har jag tyvärr mycket erfarenhet om. Jag förlorade min pappa när vi gick gymnasiet…snart 20 år sedan…oj vad gamla vi blev nu :O Är mitt inne i en livskris & sorg nu, som jag harsvårt att sätta ord på. Trots att den har ett flertal diagnoser.
    Men… summan av allt är..på ett eller annat sätt, kommer du igenom och ut på andra sidan.
    Nästa gång, skriv inte förlåt, du har rätt att vara dig, precis som du är!
    ”Det finns bara en slags framgång
    Att leva sitt liv på sitt eget sätt”

  2. Stor bautakram, Suzanne!! Hoppas verkligen det reder ut sig, vad som nu än krånglar.

  3. Suzanne says:

    Tack snälla söta Mia. Tråkigt att även du har det svårt nu. Hoppas det löser sig för dig med. Själv kommer jag försöka sysselsätta mig med bara roliga saker ett tag framöver och hitta kraft och energi
    Kram

  4. Suzanne says:

    Tack söta du.. kram kram

Kommentera