Att hata någon är för mig helt främmande. Ofta tycker jag att man missbrukar ordet hela tiden: man tjatar om att man hatar ditt och man hatar datt. Hat är för mig obegripligt. Man kan tycka illa om saker, men att säga att man hatar människor känns helt fel. En del tycker att man kan hata företeelser, en del tycker det är okej att hata saker eller företag. Men jag vet inte. Jag tycker mer illa om saker.  Blir arg på en del företeelser och irriterad på en del företag. Men hata? Nej, jag försöker tänka att om jag tycker något är väldigt illa eller dumt, så måste det finnas en motpol det vill säga en massa saker som jag tycker om. Jag brukar försöka koncentrera mig på positiva saker då det ger mer energi än att tycka saker är jobbiga och tråkiga. Hata är för mig ett ord som missbrukas. Hat är en känsla som jag anser är farlig, som är onödig många gånger och trots allt jag har varit med om i mitt liv, finns det inget hat. Det finns svek, ledsamheter, tragiska öden, men hatet får inte plats. Jag vill uppmana folk till att tänka till innan de använder ordet hat. Det har ett större betydelse än vad man tror.