Läste en krönika av Ebba von Sydow i Expressen och jag började fundera på vilka är mina riktiga vänner? Vad är vänskap? Vad är vänskap värt? Jag började med att dela denna länk på Bloggy och fick fram en riktigt bra diskussion. Många svarade riktigt bra och jag fick ändå fram den känslan som jag tror finns hos de flesta att de få vänner man har skall man vara rädd om. Jag insåg också att jag är lyckligt lottad över att ha rätt många ”riktiga” vänner. Innan jag går vidare med att förklara hur jag ser på vänskap vill jag poängtera att jag uppskattar alla mina vänner oavsett vilken typ av vän det är. Alla fyller sin funktion och alla ser till att jag får den energi som jag behöver.

Men vad är en ”riktig” vän? För mig är det en person som man alltid kan lita på. En vän man kan ringa mitt i natten för att man är ledsen eller mår dåligt. En vän som man kanske inte behöver prata med varje dag, men som man vet finns där om det verkligen behövs. ( Tyvärr kanske man tar dessa vänner lite för givet ibland, vilket fick mig att fundera på vilka av mina vänner jag uppskattar mest och varför). Nästa grupp av vänner är de som man kanske umgås med lite oftare men som man kanske inte delar allt med. Den tredje gruppen är de som man sporadisk umgås med där man kanske har något specifikt gemensamt och av den anledningen så umgås men till och från. Den fjärde gruppen är den ytliga gruppen. Den finns där för det är oftast vänner till vänner, den gruppen umgås man med men nästan aldrig utan den vän som är den gemensamma länken.

  1. ”Riktiga” vänner – De närmaste
  2. De vänner som man umgås med lite oftare
  3. De vänner som man umgås med av en specifik anledning
  4. De vänner som är oftast vänners vänner

Jag har försökt kategorisera mina vänner utifrån hur jag känner dem. I varje kategori har jag allt ifrån ”riktiga” vänner till kategori fyra vänner som man skulle kunna kalla vänners vänner. Som jag skrev tidigare så har alla ett syfte och en plats i mitt liv. Vänskap för mig betyder väldigt mycket, den är en del av mitt liv. Jag tycker vänskap är något man skall prioritera. Bra vänner är svårt att hitta, jag är glad för att jag har så många. Framför allt är jag glad för att mina vänner accepterar mig för den jag är. Jag behöver inte göra mig till eller betee mig på något speciellt sätt. De låter mig få vara mig själv. Därför tycker jag att vänskap är något man skall vara rädd om. För att bli riktigt klyschig, det är som en blomma, vattnar man den inte så dör den. I vanliga fall brukar man ju säga så om kärlek, men det gäller absolut även vänskap.

  • Släkt
    • Kusin
    • Tremänningar
    • Övriga släktingar
  • Barndomsvänner
    • Vänner från Torslandatiden
    • Karlskoga tiden
  • Arbetskamrater
    • Har många som jag umgås med på olika sätt
    • Olika jobb och arbetsplatser men har kontakt med några mer eller mindre
  • Gamla Karlskogingar
    • Skolkamrater
    • Klasskamrater
  • Kompisar från Uppsalatiden
    • Kursare
    • Värmlands nation
  • Handbollen
    • Som spelare på 80-, 90-talet
    • Som domare
    • Som medlem i GHF
  • Musiken
    • Som aktiv utövare på 90-talet
    • Som aktiv åhörare
  • Intressen
    • Pärlor
    • Skrivandet
    • Shopping
    • Teknikprylar
  • Sociala Nätverk
    • Facebook
    • Twitter
    • Jaiku
    • Linkedin
    • Plaxo
    • Bloggy
    • Suzannes.se
    • MSN
    • Gtalk
    • ICQ
    • Skype

Som avslutning vill jag komma tillbaka till Ebbas poäng i sin artikel. Man har oftast några få ”riktiga” vänner oavsett hur känd man är. Detta förändras inte. Man kan även genom få ”riktiga” vänner via sociala nätverk, hur man skaffar dem är oväsentligt. Det är upp till en själv att avgöra. Huvudsaken är att det är en vän. Nu önskar jag att alla skaffar sig vänner. Alla vänner är bra, det gäller bara och förstå att man kan vara vän på olika sätt och att det är okey.