Nu har febern gett sig och jag känner mig mycket bättre. Jag har dock vänt på dygnet så jag skriver på nätterna, sover på morgonen, chattar på dagen och det känns helt underbart skönt att få göra saker när man vill utan att behöva titta på klockan. Bara det i sig känns befriande.

Nu har jag snart varit här i en vecka, tiden går fort, fortare än vad man tror iallafall och igår stängde jag av tvn och har inte satt på den igen. Har inte ens haft musik på. Så de enda ljud jag hör är när det viner i vinden, när någon enstaka bil åker uppför backen eller när micron plingar för att maten är klar.
Jag börjar vänja mig vid ensamheten och tycker den i lagom dos är helt ok. Jag hinner fundera en del och framför allt så inser jag att det man i vanliga fall tror sig ha koll på får ett helt annat perspektiv. Ett välbekant ordspråk brukar vara: Man saknar aldrig kon förrän båset är tomt. Och det kan jag inte annat än hålla med om visst är det så.
Men att vara borta från vardagen är ju ett perfekt sätt att hitta vad som är viktigt för en själv och vad som egentligen betyder någonting. Jag har funderat länge på vad jag tycker är viktigt och har gjort en meter lång lista. Men som andra kloka personer säger gäller det att fokusera och kanske korta ner listan till ett par saker. Att prioritera är inte alltid enkelt. Inte om man är som jag. Som älskar att göra så många saker. Som tycker att det är en del av livet i sig.
Idag börjar min nya tid, min tid där jag skall fundera ut på vilka tre saker är viktigast för mig och bara för mig. Imorgon är det en ny tid då med… och då får jag se om de tre sakerna är lika viktiga då. 🙂