Om samåkning med taxi kan vara ekonomiskt men inte alls humant. Vem vill sitta kl 20 en torsdagkväll och vänta på att taxichauffören skall hitta sin andra kund för att det står så i hans bestämmelser. När jag frågade han om vi nu missar sista flyget om han också ser till att betala övernattningshotell eller vad säger hans bestämmelser om det. Han förstod inte vad jag pratade om. Jag suckar. Tur att solen skiner iallafall och visar sig mer än vanligt.

Nu rullar bilen igen. – Det blir ingen mer kund, så nu borde du vara nöjd? Min andra suck är inte alls högljudd utan mer en liten smygare.

Taxiförarens mobil ringer. Jag hör en upprörd kund skrika, tur att hon inte sitter brevid mig. Från att ha varit irriterad i flera minuter känner jag faktiskt sympati med den stackars föraren som efter flera telefonsamtal och en trött-Suzanne gav upp och körde mig vidare.

Ja en klok person sa till mig att hon tyckte jag skulle börja pladdra om snygga prylar. Ska fundera på det. Men nu skall jag checka in och försöka ta mig hem